Kameralängtan

Inför "mammaledigheten" finns det massor av projekt jag hoppas kunna ta tag i om tid och ork finns. Under tiden jag var hemma med Sebastian fick jag en systemkamera i födelsedagspresent, och en helt ny värld öppnade sig. I Thailand passade jag på att ta en distanskurs på Jönköpings högskola i "Visuell kommunikation" och lärde mig massor om bildkomposition och andra viktigheter. Däremot tog jag aldrig tag i att lära mig kameran på riktigt. Jag vill också bli bättre på att redigera bilder. Jag har testat lite Photoshop hos min syster, men har hittills varit för snål för att köpa programmet till min egen dator. Det finns med andra ord en hel del saker att skriva ner på önskelistan till jultomten i år: 1) Ny laptop med 2) Photoshop 3) En ny systemkamera (den gamla har en hel del konstigheter för sig, kanske har den thailändska sanden gjort sitt till...)

Förutom en massa dyra prylar hade jag tänkt komplettera önskelistan med ett antal resor. Kap Verde, Kina eller Kroatien, jag nöjer mig med vilket som. Tack tomten.

Jul i Sälen

Det är fortfarande september, likväl sitter jag här och googlar för att försöka få en uppfattning om huruvida årets julbord ska intas på Olarsgården eller Högfjällshotellet. I år lämnar vi nämligen kökskaoset och firar jul i Sälen. Vi bokade boende redan i början på året, lika bra att vara ute i god tid för att få bra boendepriser. Konceptet med jul i Sälen har visat sig vara en riktig fullträff - vi firade jul där tillsammans med Tobias familj när Sebastian var nyfödd. Bara en massa mys, ingen stress. På julaftons förmiddag gick vi och bowlade, för att sedan gå vidare till pittoreska Olarsgården för att äta julbord. Jag vet att jag var jättenöjd med maten och stämningen där. Sebbe var bara ett par månader gammal och sov mest, det här året har vi dock äldre barn plus ett nytillskott i släkten som nu hunnit bli 2 år. Kanske kan Olarsgården bli lite för litet om man har ett par-tre kids med mycket spring i benen? Av det jag har hört är Högfjällshotellet mer "all-in" med mycket jul överallt och många barnfamiljer.

Ja, det är ju här NI rutinerade bloggläsare kommer in i bilden. Vad hade ni valt?

Edit: Min allvetande "Lofsan-grupp" gav bra input, där hittar man en massa grymma tjejer som kan det mesta om det mesta. Mina svägerskor hade också funderat en runda till, och nu har vi bokat en favorit i repris. Olarsgården it is!

1 + 1 = 5

En rund, och en spetsig, här i vecka 38 respektive 34. (Foto: Mimmi)

Två stycken bästa kompisar och två stycken magar. Skillnaden är att jag väntar en bebis, och hon två (!). Jag har fyra veckors försprång, jag går strax in i vecka 39 - och hon i vecka 35. Förmodligen kommer vi att ligga på BB ungefär samtidigt, jag är ganska säker på att hennes tvillingar är angelägna om att komma ut snart.

För ungefär 34 år sedan var det våra mammor, tvillingsystrarna, som låg på BB samtidigt - och lyckades med bedriften att föda barn dagen efter varandra. Det kommer alltid att finnas ett unikt band mellan oss, tvilllingsjälar trots att vi "bara" är kusiner. Nu är det dags för nästa generation powergirls att ta efter världen - vi väntar med spänning!

Mamma/Mormor på besök!

Japp, i dag fick Nynäshamn finbesök. Mamma är här och mellanlandar några dagar, innan hon drar iväg på weekend till Rom. Inte så illa ändå tydligen, det där pensionärslivet! 

Sist jag hängde med mamma tog hon med mig och min äldre syster till Kristianopel på utflykt. När jag kikar igenom bilderna på kameran från den kvällen blir jag för övrigt rejält sugen på Cola light. Jag har inte druckit den bruna sörjan en enda gång under hela graviditeten, utan insåg att en bebis i magen var den ultimata ursäkten att sluta hälla i mig såna onödigheter. Det har gått ovanligt lätt, men blir fortfarande glad av tanken på en iskall burk Cola light då och då. (Som nu till exempel.)

Kvällen i Kristianopel var superhärlig, och ett sånt där fint sommarminne jag kommer att leva på tills nästa sommar. Vi åt bland annat sommarens godaste räkmackor...

... och efter de här vyerna övervägde jag allvarligt att bli en sån där hurtig båtmänniska som seglar runt och ser världsvan ut. Kanske i nästa liv!?

Resfredag: Kryssning i Karibien - Del 1. Planeringen, båten & hytten

Hurra, det är fredag och dags för resfredag! Igår konstaterade jag att i princip alla i min storfamilj är ute på, eller planerar att åka på, en utlandsresa för tillfället. Alla utom jag. Oh well, jag får nöja mig med att tänka tillbaka på de resor jag faktiskt har gjort (och kanske eventuellt planera för nya...)

I dagens inlägg på Resfredag kan ni läsa mer om hur det är att kryssa i Karibien:

 "Kryssning i Karibien" säger jag. "Amerikanska pensionärer och buffékaos" tänker ni. Det är okej, jag tänkte precis likadant. Sedan hamnade jag och mannen på Royal Caribbeans hemsida i jakt på en bröllopsresa, och vips hade vi klickat på boka-knappen. I maj 2008 satte vi oss på planet till Miami med uppdraget att ge det där här med Karibien-kryssningar en chans. Tur var det. Resan håller vi fortfarande som en av de topp-3 resor vi har gjort tillsammans." Tryck här för att läsa hela inlägget.

Mingel och sånt

Idag har jag maxat dygnets timmar, vilket känns i fötterna... Jobb, avtackningsmingel, mer jobb, fika på stan med storasyster och så ytterligare ett mingel efter det. Lika bra att köra allt roligt på samma dag. Helgen är efterlängtad, och bebisen likaså.

Min högsta önskan?

Det är att en matfé flyttar in hos oss och trollar fram middag varje dag. Hon får gärna diska efteråt också. Och, när hon ändå håller på, kan hon få skura toaletterna.

På fredag är vi bjudna hem till kompisar på middag. Jag pratade med värdinnan idag, som undrade om vi möjligtvis hade några specifika önskemål om mat. Mitt svar: - "Vad som helst! Förutom köttbullar och fiskpinnar..." Låt mig komplettera icke-önskelistan med snabbmakaroner och risgrynsgröt i tub så kanske ni kan ana vad jag har åstadkommit för måltider under de senaste veckorna.

(Jag kan tillägga att vår Sebbe är världens mest tacksamma att laga mat till. När jag för femtioelfte gången dukade fram snabbmakaronerna och biffarna utbrast han idag - "ÅH VAD GOTT", medan Julia suckade och muttrade - "Inte nu igen..."

Djävulsdansen

I kväll börjar SVT:s nya dokumentärserie Djävulsdansen om medberoende med programledarna Ann Söderlund och Sanna Lundell. En miljon svenskar (!) lever idag med någon form av beroendeproblem, men många flera än så berörs. Ni vet, de där som står vid sidan av - hur påverkas de egentligen? Familj, vänner, barn...  De "medberoende" hör vi inte talas om så ofta, men deras historia är otroligt viktig att berätta.

Alkohollagen och dess bakomliggande politik har jag ägnat timmar, dagar, veckor och numera år på genom mitt arbete på en av Sveriges största nykterhetsorganisationer. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, men låter en av mina kollegors blogginlägg sammanfatta varför jag tycker att Sveriges i grunden restriktiva alkoholpolitik behövs:

Utdrag från bloggen LEVLIVETMEDLINDA:

"Det kanske kommer som en chock för dig men vår alkohollag är en skyddande lagstiftning, inte en festregulator. Den finns inte, som en del uttrycker det, för att vara en glädjedödare utan för att skydda de som ytterst tar stryk av missbruket. Däribland de medberoende. Alkohollagen finns för att skapa frihet. Beroende är nämligen motsats till frihet och så länge en persons frihet att dricka alkohol blir en annan person ofrihet (ex barn som parerar föräldrarna, undvikande att röra sig på vissa platser etc) behöver vi en skarpare lagstiftning.

Om det bästa för att minska missbruket och beroendet hade varit att bara fokusera på den gruppen som dricker mest så hade svensk alkoholpolitik varit utformad på ett annat sätt.

Om det vore så hade WHO rekommenderat Sverige något annat. Men den forskning som finns är tydlig. Begränsad tillgänglighet, alkoholreklamförbud och hög alkoholskatt är det som funkar och det som kommer hålla nere och sänka alkoholkonsumtionen och därmed missbruket som i sin tur har ett enormt passivt drickande kring sig (alltså som passiv rökning, den som finns bredvid skadas också).

Oskyldiga människor, kvinnor i parker, män på gatan och barn i hemmen lider för att folk risk- och missbrukar alkohol. I slutändan är det därför jag ägnat större delen av mitt liv till detta. Kampen för att ibland bevara, ibland förstärka den effektiva alkoholpolitik som Sverige i grunden har."

 Här kan du läsa hela Lindas blogginlägg "Den yttersta konsekvensen av en för svag alkoholpolitik".

Fördelar med en stor mage

Istället för att klaga på hur jobbigt det är med ett ständigt växande magomfång tänkte jag fokusera på fördelar. Jag kan, för att nämna ett exempel, numera använda magen som bord. Hur praktiskt som helst ju! /Hälsar optimisten

Hej hösten!

2007.

Helgen blev precis så mysig som jag hade föreställt mig, och bättre ändå eftersom tjejerna hade planerat ihop en liten babyshower för mig och min kusin. Jag älskar överraskningar, och särskilt om de är inslagna i fina paket... Bilresan hem från Norrtälje blev dock förfärlig, Stockholmstrafiken gör mig skogstokig! Det tog över 2,5 timme att ta sig från Norrtälje-Nynäshamn. Jag hade typ hunnit flyga till Skottland på den tiden. Suck.

Roligare saker att skriva om är att jag i morgon går in i vecka 38, och därmed påbörjar min sista "officiella" arbetsvecka på bra länge. Veckan efter det kommer jag att ägna till lite praktiskt kontorspyssel, men tanken är alltså att alla surdegar på skrivbordet ska vara hanterade innan fredag. Skönt, och märkligt, på en och samma gång. Sedan är hösten, bebisen och andra roligheter hjärtligt välkomna. Jag är (typ) redo!

Tjejhäng hela helgen lång

Den här helgen har jag längtat efter, länge. Jag ska lämna hus och hem och bege mig till Norrtälje för helghäng med världens bästa tjejmix - och alla är vi släkt på ett eller annat sätt. Värdinna den här gången är min alldeles egen kusin i kubik. Jämnåriga nästan på dagen har vi hängt i hop i vått och torrt i alla dessa år. Jag är lyckligt lottad!

Kusiner i kubik. Miami 2006.

Resfredag: Sista minuten-tips

Jag har inte en enda utlandsresa bokad framöver, vilket är högst ovanligt för att vara mig. Inget hindrar dock mig (och magen) från att surfa runt bland söksajterna för att hitta billiga flygbiljetter. I dagens inlägg på Resfredag kan läsa mer om tips för att hitta en bra sista minuten-resa.

Klicka här för att läsa hela inlägget.

I januari tidigare i år hittade vi billiga sista minuten-resor till Teneriffa. 

Lökigt

Gårdagens uppdatering på Facebook. Så, nu vet ni vad som rör sig i mitt huvud nuförtiden:

Folkomröstning om Skottlands självständighet

Vi svenskar är inte de enda som är mitt uppe i valet och kvalet. I morgon är en historisk dag i Skottland, det är äntligen dags för skottarna rösta om huruvida Skottland ska få full självständighet från Storbritannien eller inte. Eftersom min syster Tina är gift med en skotte, och har bott i Skottland i drygt 13 år, följer jag morgondagens omröstning med stort intresse. Enligt opinionsundersökningarna ligger ja vs nej-sidan ungefär femtio/femtio. Tina menar att många småföretagare kommer att rösta nej eftersom de är oroliga för hur ett självständigt Skottland kommer att påverka dem ekonomiskt. Alla skyltar som är uppsatta där min syster bor visar "YES!" (fast idag såg hon i och för sig en bonde som hade plöjt ett "NO" på hela åkern...) Man tror att valresultaten kommer att offentliggöras vid 07-tiden på fredag morgon. Spännande indeed!

Själv funderar jag på hur valresultatet kommer att påverka Tina och hennes familj. Och, såklart, vad det kommer att innebära för oss när vi kommer och hälsar på. För det gör vi, ofta och gärna.

Skottsk eller brittisk strand? På fredag vet vi! Jullan och jag, september 2011.

Broughty Ferry Castle.

Vackra, vackra Skottland.

Alla dessa män.

2006, någonstans i Tyskland.

I dag var jag på en jobbrelaterad utbildning, som var jätteintressant på alla sätt och vis. Det där med att socialisera mig på raster/lunch kan jag dock leva utan just nu, men riktigt så lätt kommer man inte undan. Under lunchen delade jag bord med två kvinnor som snabbt kom in på samtalsämnet "män". Jag fick lära mig att männen tydligen har skapat det mesta som är ont i vår värld: krig, religion och.. ja ungefär så gick snacket. Själv var jag lite för trött för att ge min in en diskussion, men tänkte desto mer. Jag är mestadels ganska glad över att det finns män, livet hade (med vissa undantag) varit ganska tråkig utan dem. Extra glad är jag förstås över min egen man, som jag får dela mitt liv med. Visst finns det saker han kan bli bättre på, men jag är knappast perfekt själv. Och det är väl så det ska vara. Vi kan alla, och då menar jag alla, sträva efter att bli bättre på alla plan. Det är liksom det livet går ut på om ni frågar mig. Tack och god natt!

Måndag. Say no more.

Bild tagen i förra veckan, med barn på sitt bästa morgonhumör (för ovanlighetens skull).

Barnen var ovanligt lättirriterade hela gårdagen, och när vi gick igenom veckoplaneringen under kvällen gav Tobias oddsen ungefär "10 procents chans" att barnen skulle vara fit-for-fight för skola/förskola idag. Jag valde att ignorera varningstecknen och förberedde allt som vanligt. Tydligen känner Tobias våra barn bättre än vad jag gör. I natt har vi försökt trösta en Sebbe med feberyra och därefter spenderat några timmar sittandes i en fåtölj med en ledsen krupp-Julia. (Stackars både barn och föräldrar!)

Och valet då? Ja, vad säger man... Mina första spontana funderingar:

1.) Jag avundas inte Löfven. Han har ett tufft jobb framför sig.

2.) I min "gamla" valkrets, där jag föddes och spenderade mina första 19 år, fick SD 25, 2 procent av rösterna. Fatta. 25 procent! Det är en ytterst konstig värld vi lever i.

Kilimanjaro och fler bröllopsbilder.

Jag känner mig ganska oinspirerad/omotiverad för tillfället. Kanske inte så konstigt med tanke på omständigheterna, men ändå. Fyra veckor till BF är en lång tid om jag ska behöva känna så här fram tills dess. I går hade vi en mysig familjedag, åkte fram och tillbaka till Jönköping för att gå på husvagns/husbilsmässa på Elmia. Lite otippat, får berätta mer om det någon annan gång.

I dag har jag lyckats stiga upp ur sängen, gått en timmes promenad, hängt med barnen, lagat några matlådor inför kommande vecka och bläddrat igenom en bok med spännande resmål som jag fick av mamma i julklapp. En av bloggtjejerna jag följer, Health By Helena, är på väg till Afrika för att bestiga Kilimanjaro. Jag kommer att följa hennes resa med en viss mått av avund - vilken fantastisk resa hon har framför sig!

I övrigt har jag kikat på lite foton från i somras och hittade fler bilder från lillebrors bröllop. Synd att jag bara har ett ogift syskon kvar, jag hade gärna gått på (minst) ett sådant här Sturköbröllop per år...

Val 2014

I dag var det, för andra gången i år, åter igen dags att ta med oss barnen för att fylla valkuverten med vettigt innehåll. "Sebastian och Julia - de som får flest röster får bestämma". Typ så. Vi har definitivt ett spännande dygn framför oss innan vi vet vilka de blir, de där som bestämmer. Det lär bli en rysare. Glöm för allt i världen inte bort att rösta!

Resfredag: Koh Mook

I dag skriver jag om en favorit i repris på Resfredag.se. Koh Mook må vara en liten ö, men åh så vacker.
Klicka er vidare här för att läsa hela inlägget. 

Jag får också passa på att önska en fantastiskt härlig helg! Själv ska jag nu bocka av några av punkterna på jobblistan. Med bara två veckor kvar att jobba finns det (alltför) många projekt som måste avslutas innan jag "går hem". Därefter ska jag drömma om paradisöar hela dagarna fram till förlossningen...

Koh Mook (Thailand), januari 2012.

Bloggkärlek!

Min syster Monnah introducerade mig in i bloggvärlden ungefär i samband med att Sebbe föddes, alltså för en sisådär 6 år sedan. Som föräldraledig hade jag helt plötsligt en massa tid att läsa bloggar (och så småningom börja blogga själv). Lagom till att jag skulle börja jobba igen var jag fast i bloggträsket, och det är jag så glad för! Några av bloggarna jag följde har för länge sedan tappat mitt intresse, medan andra favoriter hänger kvar än.

Här är några av de favoritbloggare som jag ständigt återkommer till - de som på riktigt förtjänar mitt bokmärke i mobiltelefonen:

Blondinbella. Tja, den här tjejen kräver väl ingen närmare presentation? Jag beundrar hennes målmedvetenhet och gillar hennes tips i stort och smått.

Att vara någons fru. Emma, som driver bloggen, har en alldeles speciell gåva att hantera det svenska språket på ett sätt som gör att jag fastnar. Och som pricket över i:et kompletterar hon med magiska foton.

Trendenser. Jag har egentligen inget naturligt intresse för inredning, men genom att följa Trendenser-Frida under ett flertal år kan jag faktiskt säga att jag numera har någorlunda koll på läget. Proffsig blogg från början till slut, både innehålls- och fotomässigt!

Livet från den ljusa sidan. Lisas blogg har jag följt sedan jag bodde i Thailand. Jag insåg snabbt att vi hade en hel del gemensamt, inte minst vad gäller resor och träning. Nuförtiden umgås vi inte bara i cyberspace, utan ses med jämna mellanrum i olika sammanhang. Hur kul som helst. Och ja, hennes blogg är den perfekta mixen av vardag, fest, träning och resor. Precis min stil!

Lofsan. Lovisas blogg började jag också följa i Thailand, hon inspirerade mig att komma igång med träningen på allvar. På den tiden var hon ännu inte "Lofsan med hela svenska folket", utan en bloggande småbarnsmamma som var genuint duktig på allt som hade med träning att göra. Det har varit fantastiskt roligt att följa hennes resa, och jag är sedan länge en stolt "Lofsian".

Upp och hoppa. Sofia är ytterligare en storbloggare i träningssvängen som jag ständigt återkommer till. Hennes blogg är pepp hela vägen igenom, och dessutom är Sofia urtrevlig i verkligheten!

I fint sällskap av ett gäng starka Lofsianer.
De här grymma tjejerna hade jag aldrig träffat om det inte vore för den förunderliga bloggvärlden, tack för det!

Blivande Stureplan-brats?

I dag hade jag jobbmöten inne vid Stureplan. Varje gång jag är befinner mig på plats bland kostymnissar och dräktkvinnor med höga klackar känner jag mig en smula obekväm. Jag har själv jobbat strax intill Svampen en gång i tiden, iförd den sedvanliga dräkten. Jag jobbade extra på en investmentbank och kände mig Jätteviktig, om än med en gnagande känsla av att vara just obekväm. Nuförtiden har jag landat och känner mig hemma - på min arbetsplats (ideell organisation) finns inte en enda "snobb". Förutfattade meningar? Ja, absolut.

Däremot tror jag att det finns stor risk (chans?) att de här båda hamnar på en bank och blir Jätteviktiga framöver. Med hutlösa priser och oresonlig förhandlingstaktik i den egeninitierade kiosken från i somras är det väl bara en tidsfråga innan de står där i kostym, redo att ta över Stureplan. Fast det är klart. Senast jag frågade ville de "jobba på ambulans" (Julia) och bli brandman (Sebbe). Den som lever får se!

- "KOM OCH KÖP!"

Översättning till svenska: Hallon 5 kr, Björnbär 10 kr, Vatten 10 kr, Kex 10 kr.

Våra hoods

I kväll vräker regnet ner över Nynäshamn och jag vill inget hellre än att kura ihop under täcket. I går? Sommarkänsla på högsta nivå. Vi bestämde oss för att utforska våra omgivningar här i Nynäshamn i sällskap av en fikapåse. En kort biltur ner mot stranden, därefter en lagom promenad som tog oss genom skogen för att slutligen nå målet - Knappällskär! Vilket fantastiskt ställe, där kommer jag att hänga mycket. Julia passade på att slänga av sig kläderna och ta sig ett bad. Kanske inte helt frivilligt, (sjögräset blev henne till slut övermäktigt), men ändå. Sommarens sista bad, eller kanske höstens första?

För varje dag landar jag lite mer i vårt beslut att bo i Nynäshamn. Lugnet, omgivningarna och småstadskänslan är precis rätt för oss här och nu.

Helghäng och Tjejmilen

Efter att ha stressat mig igenom den här jobbveckan kom helgen som en miljonvinst. Tobias har varit i väg på golfresa - så jag och barnen har hängt med vänner här hemma och i Haninge. Det har varit så skönt att släppa alla tankar på vardagsbestyr och istället umgås med nära och kära som jag har inte har träffat på länge.

Igår fick jag en massa fina uppdateringar från Tjejmilen och Plan Sverige-gänget som jag har haft förmånen att springa för i två år på raken. Under förra årets lopp sprang jag milen på personbästa och var mäkta stolt, både över min tid och för chansen jag fick att uppmärksamma kampanjen #Because I am a girl. I år fokuserar jag istället på att lillan i magen ska baka klart, men nästa år kommer jag att vara fit for fight igen. Jag längtar verkligen efter att få komma igång med löpningen! Men, men, var sak har sin tid.

Nu tänker jag fortsätta njuta av den här fantastiska helgen, en promenad nere vid stranden känns som en utmärkt idé.

Förra årets gruppbild!

Resfredag: Sju anledningar att älska Berlin

Foto: Monnah

2004 flyttade jag till Berlin för att plugga som Erasmusstudent på Freie och Humboldts universitet. Jag ville utomlands och de enda platserna som Stockholms universitetet kunde erbjuda var de som ingen ville ha. Berlin. Jodå, det här var ett tag före det att Tysklands huvudstad seglade upp som ett av Europas hippaste resmål. Jag hade bara tänkt att stanna en termin, men föll pladask för staden och blev kvar ett år. Varför? 

På Resfredag kan du läsa mer om sju av mina (många) anledningar - klicka här!

Magen och jag

Från vänster till höger, vecka 33-35

Det här med att ha en mage som växer lite varje dag, det är ju ganska galet ändå. Fram tills ungefär nu har jag känt mig fin, det är något visst och magiskt med vetskapen om att magen växer för att bebisen växer. Senaste veckan har jag dock mest känt mig stor och otymplig, och så är det den förlamande tröttheten. Hade jag fått välja jade jag stannat i sängen hela dagarna, helst i sällskap av en chokladkaka. Tur för mig att jag fortfarande jobbar, annars hade jag nog gjort just det. Legat i sängen och ätit choklad.

Den 12 oktober är tanken att lilla mini ska anlända till jorden. Vi får väl se hur det blir med den saken - jag har ju gått över tiden i evigheter och blivit igångsatt med både Sebastian och Julia. Det skulle vara bra om jag slapp pricka in den 19 oktober, så att Sebbe får ha sin födelsedag i fred. (Men. Tänk om bebisen bestämmer sig för att bryta trenden och komma tidigt, rent av snart? Vilken grej. Kanske ska rota fram de där babygrejerna ändå...?)

Alla kan göra något.

Idag hade vi personalkonferens. En av de uppgifter vi fick med oss var att klura på saker i vår relation som arbetskollegor vi vill 1. Börja med 2. Sluta med 3. Fortsätta med. En bra tankeställare, som ganska snart började i diskussioner om inkluderande/exkluderande. På min, och säkert de flesta, arbetsplatser blir det naturliga gruppbildningar av olika slag. Det kan ha att göra med arbetsuppgifterna i sig (avdelningar), privata intressen, åldersindelning, kön och så vidare. I de flesta fall handlar det inte om att medvetet exkludera någon, man pratar helt enkelt med de man har något gemensamt med.

Men. Hur ofta går man utanför sin "comfort zone" och pratar med någon man kanske inte har det minsta gemensamt med? Inte ofta, i alla fall inte jag själv. Det här vill jag jobba vidare med. Jag vill helt enkelt bli en bättre medmänniska. Det finns inga rätt och fel för hur detta ska gå till. Det kan innebära hur stora, eller små, saker som helst. Bara jag själv sätter gränserna. (För alla oss som bor i Stockholm kan en liten sak vara att köpa "Situation Stockholm", en ovanligt bra tidning som bidrar till ett ovanligt bra ändamål. Dessutom får man oftast ett fint snack med säljaren ifråga.)

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

Tack Metro

'

Häromdagens horoskop i Metro gav mig ett "hallelujamoment". Jag är inte sen att lyda goda råd - i dag tog jag med mig en nyinköpt pocketbok istället för jobbpapper på pendeltåget (som jag har saknat att läsa!), tog en härlig lunchpromenad längs vattnet på Stora Essingen - och har nu storslagna planer på att gå och lägga mig innan klockan 22. Tack Metro!

Nedräkning

2012 med barnens kusin lille E. Snart sitter jag där igen med en liten en i famnen!

Ja, jag vet att man ska leva i nuet och allt det där. Men... hur gör man för att tänka på någonting annat än den lilla krabaten som envisas med att leka karate inne i min mage dygnet runt? Tiden släpar sig fram, och jag känner mig trött och tung mest hela tiden. Jag går in i vecka 35 idag, och inser att det inte är så värst lång tid kvar nu. Spjälsängen står uppskruvad sedan länge, däremot har jag inte haft tid att gå igenom alla bebiskläder. De ligger tryggt nedpackade i prydligt märkta flyttkartonger, och lär göra det ett tag till. När jag kommer hem från jobbet finns inte jättemycket mer energi över än att laga mat och hänga med barnen. Är jag på riktigt bra humör blir det något träningspass också. Mina vapendragare i Tjejklassiker-trion har sporrat mig att skriva veckoschema för träningen, och det funkar verkligen. Då blir det faktiskt gjort. Dessutom kör vi löpande uppdateringar i vår lilla facebook-grupp, så det är svårt att komma undan... I kväll stod 30 min powerwalk på schemat, check på den!