Alla dessa män.

2006, någonstans i Tyskland.

I dag var jag på en jobbrelaterad utbildning, som var jätteintressant på alla sätt och vis. Det där med att socialisera mig på raster/lunch kan jag dock leva utan just nu, men riktigt så lätt kommer man inte undan. Under lunchen delade jag bord med två kvinnor som snabbt kom in på samtalsämnet "män". Jag fick lära mig att männen tydligen har skapat det mesta som är ont i vår värld: krig, religion och.. ja ungefär så gick snacket. Själv var jag lite för trött för att ge min in en diskussion, men tänkte desto mer. Jag är mestadels ganska glad över att det finns män, livet hade (med vissa undantag) varit ganska tråkig utan dem. Extra glad är jag förstås över min egen man, som jag får dela mitt liv med. Visst finns det saker han kan bli bättre på, men jag är knappast perfekt själv. Och det är väl så det ska vara. Vi kan alla, och då menar jag alla, sträva efter att bli bättre på alla plan. Det är liksom det livet går ut på om ni frågar mig. Tack och god natt!