Resfredag: Mina weekendfavoriter

Just nu finns det inte en enda utlandsresa inbokad för mig eller min familj, fokus ligger istället på att gosa med lillan. Efter nyår känner vi oss redo att börja kika på lite olika alternativ - både jag och Tobias har länge varit sugna på Kap Verde.

Weekendresor är annars något som har varit lite av ett tema för mig de senaste åren. På några få dagar kan man hinna se otroligt mycket, utan att vara borta så mycket tid från familjen. Mina personliga favoriter just nu är Istanbul, Amsterdam och Reykjavik.

Klicka här för att läsa dagens inlägg om mina weekendfavoriter på Resfredag.

Hagia Sofia i Istanbul, fantastiskt på alla sätt och vis.

Paket från Berlin (Danke schöööön!)

(Den rosa kaninen/snuttefilten fick lillan av goda vänner igår.)

Att få barn är fantastiskt roligt av många anledningar. En extra bonus, förutom den Allra Finaste Presenten (lillan herself), är alla fina blommor, vykort och paket som snälla personer skickar till oss. Häromdagen var det farmor + farfar som stod för paketskörden, som innehöll både födelsedagspresenter, adventskalendrar och godis. Igår låg det ett paket från min syster i USA i brevlådan, och idag kom brevbäraren med ett vadderat kuvert från min faster. Ja, ni förstår ju att en paketnörd som jag är extra glad just nu.

Tidigare ikväll tog hela familjen en promenad bort till postombudet för att hämta ett paket ända från Tyskland. Min extrasyster i Berlin och hennes familj skickade en spännande låda som innehöll "allt möjligt" (bästa kombinationen). Och visst borde den svenska posten ta efter lite roligare design på sina paket, det tyska "Den lille prinsen"-temat är ju oemotståndligt!

Paketet från Berlin innehöll bland annat kokboken Kinder kocht! (Claudia Seifert, Gesa Sander, Julia Hoersch och Nelly Mager). Jag ser verkligen fram emot att botanisera bland recepten tillsammans med barnen - det är ju ett av mina projekt framöver.

Så åter igen - TACK, danke och thank you för alla hälsningar, kort, paket och blommor. Ni är bäst!

När hjärtat svämmar över

En veckas perfektion.

Tänk, för en vecka sedan låg hon fortfarande i min mage. Innan hon kom fanns en oro för hur jag egentligen skulle kunna älska det där lilla knytet som sparkade och levde runt där inne lika mycket som storasyskonen. Finns det egentligen så mycket kärlek?

Sedan föddes hon, och livet kommer aldrig mer att bli detsamma. I samma sekund de la upp lillan på mitt bröst visste jag att jo, den där kärleken räcker och blir över. Jag får nypa mig i armen varje gång jag vaknar, tänk att just jag får vara mamma till de här tre stjärnorna. Livet är fantastiskt (och nya liv alldeles särskilt fantastiska...)

Att karva ur en pumpa...

... är inte så lätt som man tror. Tur att vi har finbesök från Göteborg här som kan hjälpa till! Tobias bror och hans familj är här i några dagar. Barnen har jättekul med sin lille kusin, och vi vuxna blir servade med både mat och barnunderhållning. Jag sitter mest och gosar med lillan - fatta vilken lyx! 

I dag gav jag mig ut med resten av gänget på långpromenad nere vid havet (med mellanlandning för en god fika nere vid hamnen). Lillans premiärtur i vagnen gick utmärkt, men jag känner mig fortfarande lite ringrostig som spädbarnsmamma. Jag är van vid stora barn, och har glömt hur det är att packa en skötväska med ombyte, blöjor och andra nödvändigheter.

I morgon drar våra gäster hem igen, och själva har vi en härlig höstlovsvecka framför oss. Första höstlovet för övrigt, jag är inte van vid att vara mamma till ett skolbarn heller! 

Halloweenpyssel.

Sebbe utnämnde sig själv till förstadesigner...

... och ser väldigt nöjd ut med slutresultatet!

Resfredag: Läsvärda resebloggar

Idag tipsar jag om flera inspirerande resebloggare på Resfredag. Kika gärna in och surfa vidare, kanske hittar du en ny favorit?

En resebloggare (här Sofia) har ständigt kameran nära till hands...

Blommor och choklad

Ni vet, känslan när det ringer på dörren och det står ett blomsterbud utanför? Den är värd (nästan) alla krystvärkar i hela världen. Tack familjen A!

Just nu känns det som att jag befinner mig i en liten bubbla, och här stannar jag gärna ett tag till. Jag kan ligga hur länge som helst och bara titta på henne, vår lilla. Och doften! Den där fantastiska beroendeframkallande doften som jag önskar att jag kunde kapsla in och bära med mig för alltid. Doften av nyfödd bebis. Oslagbar!

Resfredag: Gästbloggar hos Resfeber

I dag publicerades ett gästblogginlägg om fantastiska Cornwall som jag har skrivit hos Resfeber.se. 

Klicka här för att läsa hela inlägget.

Lyckorus

Igår kväll vann jag högsta vinsten, igen. Världens finaste lilla flicka bestämde sig äntligen för att göra storstilad entré och på så sätt göra vår familj komplett.

Storebror och storasyster har nu, med viss assistans från Tobias, hämtat hem mig och lillan från Södra BB. Vi är hemma, vi mår bra och jag är så glad och tacksam över att allt gick så fantastiskt bra!

Att äntligen fylla sex år

En förväntansfull liten femåring vaknade flera gånger under natten, för att sedan ligga och vänta på att mamma, pappa och Julia skulle stiga upp (kl 07:00!) för att "väcka" den nu sexåriga Sebastian med frukost på sängen. 

Äntligen!

Vi har firat från morgon till kväll, de sista gästerna gick strax innan det var dags för våra sockerspeedade barn att gå och lägga sig. Det verkar som att Sebastian får ha sin födelsedag ifred, det tackar vi för. Nu är det fritt fram för Lillasyster att göra entré! (Eh, det känns som att jag har sagt det några gånger nu, eller hur? 7 dagar över tiden idag...)

Födelsedagskul på Heron City

Jag börjar bli rejält trött på att vänta nu och känner ett behov av att komma ut och göra grejer. I går körde vi all-in med hela familjen - lämnade huset runt lunchtid och kom hem strax innan midnatt. Sebastian fyller 6 år i morgon och ville istället för kalas med klasskompisarna ha en heldag på Heron City. Spelkortet gick varmt och vi körde flipper, bilsimulatorer, godismaskiner, basket, och tja... det mesta som går att spela på. Efter lite matpaus tog vi sikte på bowlinghallen, och toppade dagen med leklandet på IKEA. Julia var också angelägen om att gå in på Toys ´R Us för att köpa en egen present till storebrorsan. Lite svårt att få veckopengen att räcka till nytt Star Wars lego som han hade önskat sig, men en påse kulor kommer att bli lika uppskattat! (Japp, i skolan är det numera gamla hederliga kulor som gäller på rasterna, istället för Pokémonkort och andra konstigheter.)

Kvällen avslutade vi med god middag hos vänner som bor i våra gamla Stuvsta/Huddinge-hoods. Barnen fick leka ännu mer med sina gamla kompisar, och ni kan ana att de somnade ganska snabbt på vägen hem. Men, innan dess hann Sebastian ge sin bedömning av dagen: 

- "ÅH, vilken härlig dag det här har varit!"

Resfredag: Bryce Canyon - The Kingdom of Hoodoos

I väntan på ni-vet-vad/vem har jag haft tid att gå igenom lite foton från vår roadtrip i USA. En av höjdpunkterna var utflykten till magiska Bryce Canyon i Utah. Läs inlägget från Resfredag här.

Jag önskar er fantastisk fredag!

En blivande sexåring och hans önskelista

På söndag är det sex år sedan vår Sebastian föddes. Nu som då gick jag och väntade, och längtade, och väntade - och längtade lite till. Men ut kom han, till slut. Och nu är han stor, jättestor! Går i Viaskolan och delar skolgård med högstadiekidsen, älskar fortfarande sin fotboll - och bygger helst av allt lego.

Det blir lite klurigt att försöka planera hans födelsedag eftersom vi ännu inte vet när Lillasyster behagar dyka upp (eller ner...). Sebbe fick välja mellan kalas tillsammans med kompisarna, eller heldag på Heron City med familjen. Tydligen väger familjen fortfarande tyngst (hurra!) - så i helgen blir det spelhall, bio och bowling för hela slanten. Däremot smyger vi nog in en liten fika med de två närmaste kompisarna också. Vad gäller tårta är en favorit i repris beställd, han blev väldigt nöjd med "glasståget" som jag stolt lyckades knåpa ihop efter en bild på Facebook förra året:

Och jo, lilla Jullan kommer med all säkerhet att hjälpa mig att hålla koll på fikat det här året också! 

Städfén Helpling på besök

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om min högsta önskan - den att en matfé skulle flytta in. Den där fén skulle också gärna få ta hand om toaletterna. Maten fick jag laga själv, men drömmen om en städfé slog in bara någon vecka senare. En kontaktperson från Helpling hörde av sig och undrade om jag möjligtvis ville testa en städning genom deras nylanserade affärsverksamhet i Sverige. Eh, jag behövde tänka i cirka noll sekunder. Jag gick in på hemsidan och bokade en städning typ samma dag, och blev ihopkopplad med en tjej som idag kom och gjorde underverk med vårt hus (allt funkade jättesmidigt, från bokning till städning). Lyckan i att ha ett nystädat hus - förstår ni hur glad jag är i kväll? 

Nu är alltså huset i tiptop, matlådorna ligger i frysen, och bebisen... ligger kvar i magen. Hörrdu Lillasyster, nu kan du i alla fall inte skylla på att din blivande bostad är stökig. Du är så välkommen hem!

Sovrummet med tapeterna som vi till slut bestämde oss för att ha kvar, trots att de är långt ifrån "jag".

Canvasmålningarna vi beställde i Thailand är äntligen inlämnade för uppspänning (det tog oss 2,5 år), 

och verkar bli klara nästa vecka!

Det känns fortfarande lite sterilt i vardagsrummet utan tavlor, Men hey, vi har "bara" (?) bott här sedan i april...

(Inlägg i samarbete med Helpling.)

Nynäshamn at its best

Helgen bjöd på fantastiskt väder här i Nynäshamn. Jag och systemkameran tog en långpromenad längs vattnet, och jag njöt i fulla drag. Jag har varit väldigt förskonad från foglossningar och andra tråkigheter under alla mina graviditeter, vilket gör att jag nu i slutet kan gå ut och gå en stund (nästan) varje dag. Höstluften i kombination med solens värmande strålar är den perfekta medicinen för en gravid och ovanliga hormonstinn tvåbarnsmor i sina bästa år!

I dag är det för övrigt sju år sedan Tobias friade till mig på Krägga Herrgård. Det vore väl en perfekt dag för lillan att födas på, inte sant!?

I väntan på Lillasyster och nya matvanor

Eftersom jag numera är föräldraledig går barnen betydligt kortare dagar på skolan/förskolan - vilket innebär att vi får ta igen massor av tid tillsammans. Jag får väl erkänna att jag inte är den mest sprudlande mamman just nu, men då och då glänser jag till och kör igång ett projekt. Julia har fått alla, och då menar jag ALLA mina sockergener, och skulle helst baka varje dag om hon fick välja. Så ja, en och annan plåt med muffins har vi hunnit med. Sedan i fredags kör vi nya matvanor här hemma (men det innebär inga totalförbud mot hembakat, lagom är bäst!)

Jag fick massor av härlig matpepp efter mitt inlägg om "Barnförbjuden mat" - tack snälla ni! Detta resulterade i en runda till ICA Maxi i Haninge i fredags, där jag och Tobias fyllde kundvagnen med ekologiska varor av alla dess slag. En dyr historia, men jag ville fylla både kyl, frys och skafferi med bra råvaror att utgå ifrån. I helgen har jag bl.a. lagat lax i kokosmjölk och sötpotatisgratäng, och sockersuget håller jag i schack genom nötter och goda smoothies. Det känns fint, och jag tänker att varje litet steg är ett steg i rätt riktning. Halvfabrikat - vik hädan!

Due date!

Hej och hå, så sitter jag här igen. Beräknad förlossningsdag och allt det där. Min kropp är bra på att baka bebisar, men när de väl ska ut... Då vill det sig inte. Både med Sebastian och Julia har jag gått över tiden över 14 dagar, för att sedan bli igångsatt. Jag vet helt enkelt inte hur en "vanlig" förlossning går till. Min kloka svärmor säger att jag ska vara glad för varje "extra" dag jag får, att jag ska passa på att njuta. Ta långa bad, promenera, läsa... att det kommer bli fullt upp tids nog. Och visst har hon rätt. Har jag väntat i 40 veckor kan jag väl lika gärna vänta några dagar till.

Fast. Visst vore det kul om det satte igång snart... Om inte annat är jag väldigt trött på att vara tjock, och på att börja gråta för allt och inget. För det gör jag. Jag gråter säkert en gång om dagen, för de mest konstiga anledningar. Normalt för en gravid kvinna tänker ni kanske!? Men jag fattar ingenting. Såna här humörsvängningar var jag inte ens i närheten av under tidigare graviditeter. Usch, tänk att alltid må så här. Jag går mig själv på nerverna, då är det illa.

Nu ska jag återgå till soffan, tända ljus och kanske dricka lite te. I kväll är vi hembjudna till kompisar som ska skämma bort oss med middag. För mig känns det som att jag vinner jackpot varje gång jag slipper laga mat! 

Resfredag: Kryssning i Karibien - Del 3. Maten och aktiviteterna ombord

Japp, ni får stå ut med ännu mer resor på bloggen. Nu när jag är för tjock för att resa själv, kan jag ju alltid drömma mig tillbaka till de resor som jag faktiskt har gjort. I går publicerades tredje och sista delen i min serien om att kryssa i Karibien på Resfredag.

Jag har två olika vänner som inom kort ska ge sig ut på havet för att kryssa i just Karibien. De kommer båda att köra samma rutt som vi gjorde, dvs. Miami - Haiti - Jamaica - Grand Cayman - Mexiko - Miami. Lisas resa tillsammans med familjen kommer ni säkert att kunna följa på hennes blogg. Min andra kompis åker iväg på bröllopsresa någon gång efter nyår. Jag kan bara gratulera - de har en fantastisk upplevelse framför sig!

Klicka här för att läsa inlägget på Resfredag.

Resfredag: Tävla och vinn kabinväska!

Dagens hetaste tips, klicka er vidare till Resfredags blogg och tävla om en kabinväska med perfekta mått av märket Epic, designad av Peter Apelgren. Här hittar ni länken till tävlingen.

Bloggtävlingen på Resfredag sker i samarbete med Resia, som firar 40års-jubileum. Och de firar stort! Vill ni ta del av deras stora prisregn ska ni absolut ta chansen att också tävla om fina priser på deras blogg som ni hittar här. Lycka till!

Barnförbjuden mat

I går serverade vi åter igen falukorv och makaroner till middag. Jo, ni läste rätt, vi serverade mat som enligt boken "Hjärnkoll på skolan och varför barn behöver dig för att lära" av författarna Ingvar och Eldh rent av borde vara barnförbjuden. Varför? För att maten innehåller massor av socker, som tydligen slår hårt mot barnhjärnor. Detta, och mycket annat, läste jag nyligen i Frida Boisens krönika "Sluta att makaron-knarka våra barn" i GT. Krönikan har delats många, många gånger i sociala medier under de senaste dagarna, och de flesta är eniga att vi behöver ändra våra, och barnens, matvanor.

Jag vet inte hur det ser ut i era umgängeskretsar, men jag tycker aldrig att medvetenheten om vad mina vänner/bekanta egentligen stoppar i sig har varit så stor som nu. Folk köper ekologiskt, granskar innehållsförteckningarna under lupp, bakar sitt eget bröd, vägrar gå på McDonald´s, odlar sina egna tomater och jag vet inte allt. Och jo, jag tar in allt det här. Jag hör vad de säger. Jag vet att jag också borde anstränga mig mer. Kanske är jag lat och oansvarig, men jag orkar bara inte komma igång! Men jag vet samtidigt att man inte kan gå all-in på en gång, utan att de små stegen räknas. Jag har ett gäng idoler som jag ser upp till, bland annat min äldsta syster, som helt lagt om kosten för familjen. (Kan tillägga att jag aldrig någonsin äter så god mat som när hon bjuder på middag.)

För att döva mitt dåliga samvete lyxade vi igår till det och öppnade vördnadsfullt paketet med direktimporterad parmesanost BIOLOGICO som min mamma köpte till oss i Rom. Helt plötsligt kändes de där makaronerna ganska, tja nyttiga är väl att ta i, men mindre onyttiga i alla fall...

Hur tänker ni? Hur får ni ihop det med barnmaten i vardagsträsket? Väljer ni enbart ekologiskt, eller tänker ni mer "närhetsprincipen"? Min prio framöver, förutom bebisen och allt vad det innebär, kommer vara att tänka mer medvetet kring vilken mat jag och min familj stoppar i oss. Jag behöver all inspiration jag kan få.

Lyxparmesan från Rom fick toppa vår "sockerdopade" middag i går.

Sommar och vinter på Island

För ett tag sedan fick jag en fråga på jobbet om vilka ställen jag rekommenderar att åka till under vinterhalvåret. Mina spontana svar på schyssta vinterresmål blev t.ex. Florida, Costa Rica och Thailand. Vi nordbor verkar ha ett fysiskt behov av ljuset, av solen - att bli påminda om att värmen faktiskt återvänder. Men, ju mer jag tänker på det här med "vinterresor", desto mer inser jag att det finns många fantastiska vinterresmål som innehåller så mycket mer än bara sandstränder och palmer. 

Islands valspråk: Með lögum skal land byggja ("Med lag skall land byggas")

Island är ett bra exempel på ett sådant resmål - ett land jag bara har besökt på sommaren, men som jag hemskt gärna även skulle vilja uppleva vintertid. Och jo, det kanske kan bero på att jag har sett lite för många Game of Thrones-avsnitt den senaste tiden. (Många av TV-seriens scener spelades enligt Islandia tydligen in på södra Island). Dessutom blir jag tilltalad av tanken på ett skotersafari en mörk vinterkväll. Och, så alla dessa islandshästar. När vi var där töltade vi genom vattendrag och gröna ängar, men visst vore det snäppet härligare att rida över snötäckta sagolandskap. Jag tänker också att alla dessa heta källor skulle komma till sin fulla rätt. Tänk själv att få glida ner i det heta vattnet när snöflingorna singlar ner från himlen. Jag må ha en romantisk bild, men visst skulle sprakande eldar och isande kyla få de isländska sagorna att kännas mer verkliga än någonsin!? Hm, det verkar uppenbarligen inte som att jag helt färdig med Island ändå...

I närheten av Strokkur.

Island under sommartid, läge att planera inför en vinterresa hit nästa gång!?

Gullfors mäktiga vattenfall.

OBS: Detta är ett sponsrat inlägg. 

"Vad väntar folk på?"

Fick en bild skickad till mig av storebror igår, som han i sin tur hade snappat upp på Facebook. Hon verkar klok, den där Greta. (Och bror min också för den delen.)

En alldeles ovanligt vanlig måndag.

Ovanligt vanlig, jo, det får man väl ändå kalla den. Min första måndag hemma utan "måsten" på väldigt, väldigt länge. Fast saker på listan fanns definitivt att pricka av. En av roligheterna (?) var att ringa Försäkringskassan för att påminna mig om alla snåriga regler gällande föräldrapenning. Varför, varför, ska de envisas med att göra allt så krångligt!?

Tvättmaskinen har också gått varm hela dagen, i tvättstugan hänger nu rad på rad av pyttesmå kläder i strl 56. Det är värsta nostalgitrippen att gå igenom alla Sebbes och Julias gamla plagg, till varje liten body finns det något minne kopplat. Lillasyster lär få gå i en hel del ärvda kläder, men jag tror inte att hon misstycker.

Jag har också hunnit läsa ut en bok och fixa HEMLAGAD OCH GOD mat till mig och barnen. Det var inte igår. Jag är så evinnerligt trött på halv- och helfabrikat och ser fram emot att ta itu med maglagningen på riktigt framöver.

Ja, ni förstår. Fullt upp med livet, som ser bra mycket annorlunda ut idag än i fredags, då jag stressade iväg till min sista arbetsdag på ganska så länge. Nu fattas bara själva bebisen...

Älsklingsarmbandet från Miami är numera trasigt, men ligger i en låda och påminner mig då och då om att leva livet fullt ut.

One week to go!

Så. Nu har jag all tid i världen att reflektera över det här med att jag är gravid. Gravid i allra högsta grad faktiskt, med tanke på att det är exakt en vecka kvar till beräknad förlossningsdag. Fram tills nu har graviditeten bara rusat fram, jag har haft fullt upp med "livet". Jag inser att jag kanske behöver lite mental förberedelse, typ fundera över hur jag ska ta mig igenom värkarna. Jag har annars förträngt det faktum att bebisen ska UT. Och det innebär smärta, i allra högsta grad. Usch, jag blir darrig bara jag tänker på det... Å andra sidan har jag och min kropp redan gjort det här två gånger, så kanske behöver jag inte bekymra mig så mycket!?

Sebastians förlossning var ingen rolig historia och slutade med sugklocka. Det var hemskt och fruktansvärt på alla möjliga sätt och vis. Julias ankomst till världen var betydligt enklare - jag var nästan förvånad själv över hur "lätt" det gick. Båda graviditeterna har jag behövt gå över tiden i över två veckor, och till slut blivit igångsatt. Jag hoppas innerligt att jag den här gången ska få uppleva hur det är att faktiskt uppleva en förlossning "på riktigt". Ni vet, räkna tid mellan värkarna, rycka med sig BB-väskan och åka i högsta fart in till BB. De andra två gångerna har känts ungefär som ett inbokat jobbmöte.  Typ "Välkommen till SÖS kl. 16:00. Ta med ombyte. Vi bjuder på fika." Inte en endaste liten värk kände jag av när jag stegade in mot undersökningsrummet!

Jaja, vi får väl se hur och när det blir den här gången. Min familj slår just nu vad om vilka datum det kan tänkas bli. Själv har jag tippat den 23 oktober, medan Sebbe gissar på den 17:e. (Någon som sätter emot?)

Så här såg det ut för övrigt ut sist det var dags, bilden är tagen ett par dagar innan Julia behagade komma till världen:

... och det här blev alltså resultatet (5 augusti 2010):

Och JA, visst var hon värd all den där extra väntan.

Men, jag skulle allra helst se att Lillasyster blir mer punktlig än sina storasyskon!

Hej, och tack för ditt mejl...

"Jag är på föräldraledighet och är åter i tjänst våren 2016."

Hur ofta skriver man sådana autosvar? Inte ofta. I går loggade jag ut på jobbdatorn för sista gången på bra länge. På förmiddagen kom min kollega L förbi med allvarlig min och förklarade att vi var tvungna att ha ett extrainkallat möte - tillsammans med vår pressekreterare. Till saken är att jag nyligen har färdigställt två avtal som L skulle ta vidare. Förstår ni att jag fick en klump i magen? Well, jag rafsade med mig ett kollegieblock och en penna, och hann tänka ut ungefär tio skräckscenarion innan jag kom in i mötesrummet... 

...där jag möttes av en massa kollegor, ballonger och lyxfika. "LURAD!" 

Gravidhormonerna kickade igång direkt, och jag fällde ett par tårar innan jag tog mig samman och slog mig ner i soffan för att hugga in på fikat. Vilka toppenkollegor jag har, och vad jag kommer att sakna dem!

Jag hann med två korta dagars överlämning med den vikarie som ska ta över efter mig, och det känns som att jag lämnar över mitt kontor i trygga händer. Jag har kvar ett par styrelseuppdrag, så helt bortkopplad kommer jag inte att bli.

Dagen/kvällen fortsatte på bästa sätt, jag mötte upp kompisar på Vapiano och njöt av god mat och trevligt sällskap. Efter några timmar klarade jag inte av att sitta still längre, så vi tog en långpromenad genom ett höstvackert Kungsholmen. Med 8 dagar kvar till beräknad förlossning är jag inte den snabbaste tjejen i kvarteret, men jag känner mig inte helt osmidig ändå. Vissa dagar märker jag knappt av graviditeten, andra känns det som att jag skulle kunna föda vilken sekund som helst. Nu har jag i alla fall tid att packa den där BB-väskan en gång för alla. Tjohooo!

Resfredag: Kryssning i Karibien - Del 2. Stoppen på Haiti, Jamaica, Cayman Island & Mexico

I dag kan ni läsa den rafflande (?) fortsättningen på vår kryssningshistoria med Royal Caribbean  i Karibien. Klicka här för att läsa hela inlägget.



Vi hann bland annat med strandhäng på Haiti...



 

... krokodilsafari på Jamaica,



 

... och papegojskoj i Mexiko.

(Missade ni första delen av hur det är att kryssa i Karibien hittar ni den här: Del 1 - Planeringen, båten och hytten)


Bilbarnstolar x 3

2010 såg baksätet ut så här, snart får vi påfyllning!

I går kväll tog Tobias tag i det här med bilbarnstolarna, vilket numera får bli ett kapitel för sig. Inom kort kommer vi att vara en sådan där oflexibel familj som aldrig kan erbjuda skjuts eftersom baksätet är fullt av bilbarnstolar, med tillhörande innehåll. Fem platser i bilen, vilka ALLA kommer att vara ockuperade av vår lilla (stora!) familj. Det känns galet.

Vårt BRIO babyskydd som vi köpte till Sebastian 2008 har fungerat alldeles ypperligt för både honom och Julia, och det gör sig alltså nu redo för att husera syskon #3. Till helgen kommer jag att ta itu med praktiska, och trista, göromål som att tvätta klädseln till stolen. Det känns som ett alldeles lagom helgprojekt. Men, först ska jag beta av ytterligare två arbetsdagar. För jo - det blev visst så att jag jobbar den här veckan också. (Det känns helt okej, fast jag får villigt medge att jag är väldans trött mest hela tiden...)