Due date!

Hej och hå, så sitter jag här igen. Beräknad förlossningsdag och allt det där. Min kropp är bra på att baka bebisar, men när de väl ska ut... Då vill det sig inte. Både med Sebastian och Julia har jag gått över tiden över 14 dagar, för att sedan bli igångsatt. Jag vet helt enkelt inte hur en "vanlig" förlossning går till. Min kloka svärmor säger att jag ska vara glad för varje "extra" dag jag får, att jag ska passa på att njuta. Ta långa bad, promenera, läsa... att det kommer bli fullt upp tids nog. Och visst har hon rätt. Har jag väntat i 40 veckor kan jag väl lika gärna vänta några dagar till.

Fast. Visst vore det kul om det satte igång snart... Om inte annat är jag väldigt trött på att vara tjock, och på att börja gråta för allt och inget. För det gör jag. Jag gråter säkert en gång om dagen, för de mest konstiga anledningar. Normalt för en gravid kvinna tänker ni kanske!? Men jag fattar ingenting. Såna här humörsvängningar var jag inte ens i närheten av under tidigare graviditeter. Usch, tänk att alltid må så här. Jag går mig själv på nerverna, då är det illa.

Nu ska jag återgå till soffan, tända ljus och kanske dricka lite te. I kväll är vi hembjudna till kompisar som ska skämma bort oss med middag. För mig känns det som att jag vinner jackpot varje gång jag slipper laga mat!