En alldeles ovanligt vanlig måndag.

Ovanligt vanlig, jo, det får man väl ändå kalla den. Min första måndag hemma utan "måsten" på väldigt, väldigt länge. Fast saker på listan fanns definitivt att pricka av. En av roligheterna (?) var att ringa Försäkringskassan för att påminna mig om alla snåriga regler gällande föräldrapenning. Varför, varför, ska de envisas med att göra allt så krångligt!?

Tvättmaskinen har också gått varm hela dagen, i tvättstugan hänger nu rad på rad av pyttesmå kläder i strl 56. Det är värsta nostalgitrippen att gå igenom alla Sebbes och Julias gamla plagg, till varje liten body finns det något minne kopplat. Lillasyster lär få gå i en hel del ärvda kläder, men jag tror inte att hon misstycker.

Jag har också hunnit läsa ut en bok och fixa HEMLAGAD OCH GOD mat till mig och barnen. Det var inte igår. Jag är så evinnerligt trött på halv- och helfabrikat och ser fram emot att ta itu med maglagningen på riktigt framöver.

Ja, ni förstår. Fullt upp med livet, som ser bra mycket annorlunda ut idag än i fredags, då jag stressade iväg till min sista arbetsdag på ganska så länge. Nu fattas bara själva bebisen...

Älsklingsarmbandet från Miami är numera trasigt, men ligger i en låda och påminner mig då och då om att leva livet fullt ut.