Hej, och tack för ditt mejl...

"Jag är på föräldraledighet och är åter i tjänst våren 2016."

Hur ofta skriver man sådana autosvar? Inte ofta. I går loggade jag ut på jobbdatorn för sista gången på bra länge. På förmiddagen kom min kollega L förbi med allvarlig min och förklarade att vi var tvungna att ha ett extrainkallat möte - tillsammans med vår pressekreterare. Till saken är att jag nyligen har färdigställt två avtal som L skulle ta vidare. Förstår ni att jag fick en klump i magen? Well, jag rafsade med mig ett kollegieblock och en penna, och hann tänka ut ungefär tio skräckscenarion innan jag kom in i mötesrummet... 

...där jag möttes av en massa kollegor, ballonger och lyxfika. "LURAD!" 

Gravidhormonerna kickade igång direkt, och jag fällde ett par tårar innan jag tog mig samman och slog mig ner i soffan för att hugga in på fikat. Vilka toppenkollegor jag har, och vad jag kommer att sakna dem!

Jag hann med två korta dagars överlämning med den vikarie som ska ta över efter mig, och det känns som att jag lämnar över mitt kontor i trygga händer. Jag har kvar ett par styrelseuppdrag, så helt bortkopplad kommer jag inte att bli.

Dagen/kvällen fortsatte på bästa sätt, jag mötte upp kompisar på Vapiano och njöt av god mat och trevligt sällskap. Efter några timmar klarade jag inte av att sitta still längre, så vi tog en långpromenad genom ett höstvackert Kungsholmen. Med 8 dagar kvar till beräknad förlossning är jag inte den snabbaste tjejen i kvarteret, men jag känner mig inte helt osmidig ändå. Vissa dagar märker jag knappt av graviditeten, andra känns det som att jag skulle kunna föda vilken sekund som helst. Nu har jag i alla fall tid att packa den där BB-väskan en gång för alla. Tjohooo!