En veckas perfektion. |
Tänk, för en vecka sedan låg hon fortfarande i min mage. Innan hon kom fanns en oro för hur jag egentligen skulle kunna älska det där lilla knytet som sparkade och levde runt där inne lika mycket som storasyskonen. Finns det egentligen så mycket kärlek?
Sedan föddes hon, och livet kommer aldrig mer att bli detsamma. I samma sekund de la upp lillan på mitt bröst visste jag att jo, den där kärleken räcker och blir över. Jag får nypa mig i armen varje gång jag vaknar, tänk att just jag får vara mamma till de här tre stjärnorna. Livet är fantastiskt (och nya liv alldeles särskilt fantastiska...)
5 kommentarer:
Men hur söta får ungar vara? Här ser det ut som att syskonkärleken funkar rätt fint. Underbart foto!
Hur söta som helst, tydligen! :)
ljuvligt ögonblick som du fångat!
Vilka sötnosar!
Tack tjejer!
Skicka en kommentar