Nynäshamn vs. Någon Annan Stad

Hon bor för långt bort, den där Monnah.

I helgen har vi haft nöjet att ha besök av barnens storkusin från Göteborg. Barnens farmor skulle egentligen också ha kommit, men hon blev dessvärre sjuk. Jag vet att hon skulle gjort vad som helst för att få lukta lite på sitt nya lilla barnbarn, men hälsan råder man liksom inte på. Nu får vi försöka hitta ett annat tillfälle att träffas framöver, men det är lättare sagt än gjort med de här avstånden.

I bland undrar jag verkligen hur vi tänkte som valde att flytta ut till Nynäshamn lagom till Sebastians skolstart. De flesta av Sebbes och Julias kompisar här ute har mor- och farföräldrar/syskon till föräldrarna/kusiner i sin närhet. Vi har valt att inte ha det så. Varför? Ja, det är just det jag funderar på. Hela Tobias familj bor kvar i Göteborg, och min familj är till större delen stationerad i Karlskrona (nåja, två syskon + föräldrar i vart fall, resten hittar man i Malmö, Umeå, Skottland, USA och Berlin...)

Under mina snart 15 år i Stockholm har jag tidigare i princip alltid haft något av syskonen boende här i trakterna, men för ett par år sedan flydde sista syskonet huvudstaden för att testa något annat. Jag saknar att ha familjen nära, ni vet de där spontanbesöken som bara funkar om man bor nära varandra. Å andra sidan har jag och Tobias hela vår vänskapskrets här uppe (japp, kommer alltid benämna Stockholm som "här uppe"). Om vi flyttade till Någon Annan Stad skulle jag förmodligen längta ihjäl mig efter mina vänner!

Ja, ni hör ju. "Aldrig nöjd". Det verkar inte finnas någon ultimat lösning. Som tur är finns det både bil, tåg, flyg och buss som gör att vi trots allt kan träffa familjen relativt ofta. Fast... inte tillräckligt ofta. Suck.