Under förra veckan i Sälen knäppte jag på mig ett par längdskidor för första gången sedan februari 2013 - då jag på något sätt lyckades genomföra Tjejvasan. Efter den upplevelsen gömde jag skidorna långt in i en mörk garderob, och där har de fått stanna. Skidorna var min absolut svagaste gren under Tjejklassikern, men jag är grymt glad, och stolt, att jag ändå tog mig igenom de där tre milen i uppkörda spår på ett par alldeles för långa längdskidor.
Upplevelsen nu i Sälen var betydligt trevligare, men någon äkta skidtjej blir jag nog aldrig. Jag och min svägerska njöt av vackra omgivningar och fina spår. Det var första konditionspasset sedan lillan föddes, så jag tog det ganska lugnt och försökte känna efter hur mycket kroppen klarade av. Vi slutade med humöret på topp efter 4 km i spåren, det kändes lagom. Jag kan nu efteråt konstatera att min kondition är tokdålig, och att styrkan är long gone. 2015 får bli året då jag ska jobba för att hitta tillbaka till min toppform. Ett steg i taget!
Sol, snö och skidor. Det var ett tag sedan sist! |
Heja heja heja! Ett steg i taget.
SvaraRaderatack!
SvaraRadera