 |
| Nyförlovade, 2007. Foto: Monnah |
Det som skulle bli det bästa året någonsin började med en brant uppförsbacke. På nyårsafton, strax efter det att 2014 hade gått över i 2015, plingade det till på min telefon. Det var min mamma. Jag skummade igenom meddelandet, och minns inte så mycket mer än ordet "CANCER". Jaha. Så mycket för det "bästa året någonsin".
Den senaste månaden har jag blivit smärtsamt medveten om hur viktigt det är att njuta av det man gör, och har, precis just nu. Att inte ständigt gå och tänka på det som väntar sedan. Jag är en person som av min natur längtar framåt. "Bara bebisen kommer...", "Sen när vi åker på semester...", "Om jag bara går ner några kilon så..." Så vadå? Blir livet en dans på rosor? Kommer jag att leva lycklig resten av mina dagar? Nej, jag skulle inte tro det. Hemligheten är förmodligen precis lika enkel som den är svår. Att leva här och nu.
3 kommentarer:
Japp. så rätt. Känner igen det där. När jag var liten brukade jag säga "Snälla gud, jag lovar att inte äta mer godis bara jag aldrig blir magsjuk igen" eller, om jag knackar här tre gånger är det lugnt if ramtiden. Som någon konstigt kombination av att vara skrockfull och inte leva i nuet.
Väldigt sant, men ibland svårt. Av någon anledning är det ju lätt att hamna i att planera framåt och tänka på vad som ska hända sen. Vi försöker vara lite mer i nuet nu under resan. Men ibland hamnar vi ändå i att planera för vad vi ska göra sen... ;) Tråkigt med din mamma och hoppas att hon blir bättre! Men visst kan allvarliga besked få en att tänka över livet och se på saker annorlunda!
Katarina, känner igen det där så väl!
Tack Helena, det går åt rätt håll med mamma. Spännande med er resa, förstår att det blir en avvägning mellan att leva nu och samtidigt planera framåt...
Skicka en kommentar