Någon växer så det knakar

I bland skulle jag gärna pausa tiden. Lillan är inne i en ljuvlig period. Hon jollrar, skrattar högt, leker med sina händer, gosar in sig i min hals och är allmänt nöjd. Kvällarna är fortfarande lite gnälliga, men det är helt okej ändå. Nätterna är inget problem (peppar, peppar), hon sover gott och länge. Eftersom jag helammar är jag ständigt lite småhungrig, och får vara noga med att fylla på med bra energi som ska räcka till oss båda.

Här i Blekinge är det gröt som gäller till frukost. Far kokar den på vedspisen vilket gör den extra god! Jag testar mig fram för att hitta den ultimata toppingen. För tillfället har jag snöat in på ingefära + honung (riv färsk ingefära och blanda med honung, förvara i en glasburk i kylen, tips!), tillsammans med kanel och skivad banan. Supergott och det känns som en riktigt bra start på dagen. Jag blir dock inte mätt på "bara" gröt, utan måste  komplettera med ett knäckebröd + pålägg och en stor kopp te. Jag älskar frukost, det är absolut dagens bästa måltid!

Efter frukosten idag gick jag en lång runda med lillan i vagnen, vi var ute 1,5 timme. Lyckades fånga första solstrålarna på länge, och tur var det, för nu är det ruggväder igen. Nu har jag assisterat mamma som har klippt ner alla sina pelargoner. Båda mina föräldrar har gröna fingrar och är genier vad gäller blommor och växter. Själv kan jag knappt hålla liv i en garderobsblomma. Jaja, sånt är livet. Blommor verkar helt enkelt inte gilla mig.