Nostalgi

Jag googlade på lite inspirationsbilder för utstyrsel av eventuella påskkärringar, när jag kom på att jag själv hade några foton i datorn på en alldeles osedvanligt söt påskkärring anno 2013.

I bland går tiden alldeles, alldeles för snabbt. Han fyller sju år i höst, vår kloka, genomgoda lille Sebbe. Förstagluttare blir han också, till råga på allt. Redan nu är han överlägsen mig vad gäller fjärrkontroller, fotboll och legobyggen. Än så länge vill han hålla min hand när vi går på stan, men det är väl bara en tidsfråga...

Maries kylskåpsbröd

Jag måste få dela med mig av en uppfinning som revolutionerat min vardag - världens enklaste bröd! (Om jag klarar det klarar ni det, jag lovar.) Receptet har jag fått av min syssling tillika bakgudinna Marie.

Så här skriver hon själv om brödet på sin blogg:

"Ett kylskåpsbröd är något alldeles übersmart. Man blandar en deg direkt i en plastlåda med lock. Jäser några timmar i rumstemperatur och ställer sen in hela härligheten i kylen. Där kan degen förvaras i 2 veckor!!! När du behöver färskt bröd så tar du en klump från lådan och bakar ut. Är det smart eller jättesmart? Vad säger ni? Jag tycker ni ska prova. Det blir gott oxå. Det är en grunddeg, inget spännande i sig, men man kan variera med olika smaksättningar, göra foccacia, fyllda bröd isv. Man kan tom använda degen till pizzabotten."

Recept Maries kylskåpsbröd

• 7 dl ljummet vatten
• 1 tsk (7 gr) jäst
• ca 2 tst salt
• 14 dl Änglamarks vetemjöl (Eller vetemjöl special)

Gör så här:

1. Blanda alla ingredienser i en platslåda med lock. Knåda inte, det behöver inte blandas perfekt och jästen behöver inte lösas upp i jästen.
2. Jäs i rumstemperatur 2-5 timmar
3. Baka ut degen (bäst resultat får man om degen förvaras i kyl ett tag, upp till 14 dagar. För varje dag som går får degen mer smak. Ta en bit deg, ungefär så stor som en grapefrukt.
4. Forma till ett bröd med mjölade händer. (Se till att degen är sträckt på ytan)
5. Lägg på mjölat bakplåtspapper.
6. Jäs ca 40 min (under tiden värmer du upp ugnen till max med plåten inne)
7. Mjöla brödet och snitta med brödkniv
8. Lägg över brödet (fortfarande på bakplåtspappret) på den varma plåten och sänk värmen till 200 grader.
9. Grädda till 98 grader eller tills brödet låter ihåligt när du knackar på botten. (ca 25 min) 
10. Ät och njut!

De olika brödvarianterna hittar ni på Maries blogg. (Vad sägs om till exempel olivbröd, tapenadebröd, tomat- och parmesanbröd, foccacia eller pizzabotten?) GENIALISKT!

Fashion gånger två

Igår var vi bjudna på kalas, och Nelly fick anledning att inviga sina fina kläder från Kim Kardashian. Eftersom kläderna var i storlek 9 månader hade jag lagt undan dem ett tag (Nelly är ju bara 5!). Men det skulle jag inte har gjort - kläderna sitter perfekt nu och hon skulle kunnat ha dem långt tidigare också. Varför lär man sig aldrig att utländska storlekar är mycket mindre än de svenska!?

Hon blev överöst med beröm för sina svarta skinntights och såg ganska nöjd ut med att vara i centrum. Jag kunde förstås inte låta bli att lägga ut en bild på Facebook, varpå jag fick följande kommentar från min syster: Vilken fashion-tjej! Har du några matchande byxor du kan ha till hennes?

Vad jag svarade? Kajsa - om du bara visste! - i kombination med bilden nedan:

Jag måste ju hålla jämna steg med min fashion-dotter!

Resfredag: Tävla och vinn ryggsäck

Lördagens bästa tips, in och tävla om en praktisk ryggsäck från Sandqvist på min blogg Resfredag. Värde hela 1395 kronor, men framför allt är den dösnygg!

Klicka här för att komma till tävlingen.

Första joggingturen på eviga evigheter

Efter graviditeten har jag skyndat långsamt vad gäller träningen. Det har varit viktigt för mig att först och främst klara av alla nivåer i mammamageappen (jag rekommenderar alla kvinnor som har varit gravida att ladda ner den!). Jag har också gått många och långa promenader med Nelly i barnvagnen. Nu har det gått fem månader sedan jag fick barn, och min kropp kändes redo att ge sig ut på första joggingturen sedan... ja, jag vet inte när! I onsdags grävde jag alltså fram mina träningstights från garderoben och gav mig i väg med podden "Serial" i hörlurarna. 30 minuters sakta jogg utan att stanna en enda gång. Och vet ni? Det kändes jättebra! Det finns massor av förbättringspotential, såklart, men både styrkan och konditionen var betydligt bättre än vad jag hade vågat hoppas på. Hej löpträning, jag har saknat dig!

(Jag använde också min rosa "Lofsian"-buff för första gången som skyddade halsen gott från Nynäshamns kalla havsvindar.)

Paleovåfflor med raw hallonsylt

Mitt instagramflöde har fullkomligt exploderat av våffelbilder under ett par dagar. Jag var tidigt ute för en gångs skull, och fixade våfflor redan förra helgen. Kanske undrar ni vad det är för fel på gammal hederlig våffelmix från butikshyllan med färdigköpt sylt? Inget fel alls om ni frågar mig, jag är bara inne i ett riktigt bra flow just nu och testar en massa nya recept i köket. Paleovåfflorna hittade jag på bloggen Under vårt tak. Till dessa åt vi raw hallonsylt (raw food  = råkost, alltså mat som inte upphettats över 40-45 grader) efter ett recept från det senaste numret av ICAs tidning Buffé. Sylten var en succé enligt både vuxna och barn, våfflorna fick däremot betyget "det är godare med vanliga". Och ja, jag kan hålla med om att de inte blev lika frasigt goda som "påsvåfflor" blir. Men goda var de, jag gillar verkligen touchen av kokos! Jag var helnöjd med resultatet, om än lite besviken att jag hade glömt köpa vispgrädde och därför fick ta till en nödlösning i form av.... hör och häpna - SPRAYGRÄDDE!

Här kommer recept på våfflor och sylt för er som är nyfikna:

Paleovåfflor

Ingredienser:

• 3 ägg
• 1,5 dl mandelmjöl
• 1,5 dl kokosmjölk
• 1 msk psyllium eller fiberhusk
• 2 msk smält kokosolja
• 1,5 krm salt

Gör så här:

1. Vispa ägg och kokosmjölk luftigt.
2. Smält kokosoljan och häll ner i äggsmeten.
3. Blanda torra ingredienser och rör ner i äggsmeten.
4. Pensla våffeljärnet med smät kokosolja.
5. Grädda tills de blir gyllenbruna och servera genast!

(Ett tips är att värma upp överblivna våfflor en stund i brödrosten, då får de godare yta än om man värmer dem i micron.)

Raw hallonsylt

Ingredienser:

• 250 gr tinade hallon
• 2 msk chiafrön
• 1 krm vaniljpulver
• 2 msk agavesirap (alt 1 msk flytande honung)

Blanda alla ingredienser och låt blandningen stå i kylen i minst 1 timme innan servering. Sylten håller ca 1 vecka i kyl.

Påskfeeling

Alltså, det är knappast Trendenser-nivå, men i dag fick jag ett ryck och gjorde en insats på vår uteplats. De trötta ljungkrukorna hade gjort sitt, nu var det dags för lite vårfärger och påskfeeling! Varje dag efter hämtningen går Julia och jag förbi en fin blomsterbutik som under ett par veckor har skyltat med påskblommor. Jag blev inspirerad och köpte några krukor påskliljor, tänk vilken skillnad det gör med humöret med lite fina färger! Sebastian och Julia la dit äggen och fixade påskfjädrar - och vips var det påsk hemma hos oss. Barnen blev så inspirerade att de fortsatte pysslandet här hemma, nu sitter de och klipper påskkycklingar så det står härliga till. Själv ska jag försöka ge mig på ett nytt recept igen när jag ändå har ångan uppe.

Grovt dinkelbröd aka brödmagi

Jag vet inte vad det är som händer med mig, men beslutet att bli mer medveten om familjens kost får mig definitivt att stiga ur min comfort zone. I går bakade jag bröd med jäst - för första gången i mitt liv! Ja, kanske med undantag från hemkunskapen på högstadiet, men det räknas väl knappt. Jag använde mig av receptet på Finax dinkelmjölspåse. Jag tycke att brödet jäste dåligt, såg knappt att det blev större i varken bunke eller form, men det gick jättebra ändå. Hela familjen älskade det, godast är det såklart nybakat med ost. Vi fick oväntat besök på kvällen, då åkte brödet fram igen. Denna gången rostade vi det och åt med ett tjockt lager Bregott och honung. Känns gött att kunna briljera med egenbakat bröd! (Fast å andra sidan sköljde jag ner min brödskiva med en burk Pepsi Max, så jag har väl en bit kvar att gå innan jag är perfekt.)

Det grova dinkelbrödet

Ingredienser:

• 250 g Dinkelmjöl fullkorn
• 250 g vetemjöl
• 1,5 dl naturell yoghurt
• 1,5 dl vatten
• 25 g jäst
• 2 msk olja
• 2 tsk salt
• 2 tsk honung

Gör så här:

1. Lös jästen i det uppvärmda vattnet
2. Tillsätt alla ingredienser men spara 10 procent av dinkelmjölet
3. Arbeta degen minst 5 min och tillsätt ytterligare dinkelmjöl efter behov (degen ska klibba en aning mot händer och bakbord)
4. Låt degen jäsa ca 30 min i rumstemperatur
5. Slå luften ur degen och forma till ett bröd som du lägger i en 1,5 l smord form
6. Låt efterjäsa 30 min under bakduk i rumstemperatur
7. Snitta brödet, pensla med vatten och grädda i uppvärmd ugn ca 25-50 min i 220 grader

(Och nej, mina konster i köket är inte slut än. Just nu står ett magiskt enastående bröd från en ny favoritblogg på jäsning. Jag förvånade mig själv genom att ha alla kluriga ingredienser hemma, det tar ändå ett litet tag att bygga upp ett "nyttoskafferi".)

Mot Blekinge!

Girlpower! Jag, Tina och Kajsa. (Och så Jullan såklart.)

Om en vecka tar jag med mig hela barnaskaran och styr kosan ner mot Blekinge. Och det bästa av allt, jag får sällskap där hemma av både Kajsa (lillasyster i vanliga fall stationerad i Umeå) och Tina (storasyster som bor i Skottland). Jag tjuvstartar helt enkelt barnens påsklov, vilket gör att de får vara lediga över 2 veckor i sträck. Lyxigt värre! Vi hoppas att vårvärmen har nått Blekinges skärgård så att vi kan ta itu med trädgårdsfixet - vi har en STOR tomt som alltid skriker efter uppmärksamhet.

Jag ser fram emot att vara med familjen, inte minst med mina föräldrar som kämpar på med sina respektive cancerdiagnoser. Mammas kropp reagerar starkt på cellgifterna, vilket gör att hon blir mer eller mindre utslagen i perioder. Usch, livet alltså...

Fem månader!

Tänk att man kan känna så mycket kärlek för en sådan här liten person...

 I går blev hon fem månader. Galet, men sant. På Teneriffa levde hon livet i kortärmat - utan både strumpor och skor. Grattis till mig som firar fem månader som mamma till världens goaste unge.

Resfredag: STACH i Amsterdam

En lyx jag gärna unnar mig när jag är ute på resande fot är god och gärna lite lyxig fika. Här hemma går det fint med kokta ägg och sötmandlar som mellis, men det duger inte på weekend i Europa. När jag och min kusin var i Amsterdam hittade vi en butik som visade sig vara en hel kedja: STACH. Gott, fräscht, och mycket ekologiskt. Ska ni till Amsterdam tycker jag absolut att ni ska gå dit.

Läs hela inlägget på Resfredag här. 

Nu åker ButiksGuiden i soporna

Min "Operation Rensa" fortsätter nu i sakta mak efter semesteruppehållet. En av böckerna som äntligen åkte i soporna var ViktVäktarnas "ButiksGuiden" från början av 2000-talet. Det var min bibel under några månader. Oj vad jag bläddrade fram och tillbaka för att räkna points. "Ät hur mycket potatis du vill för 2 points" och andra löjligheter. Det gjorde jag, med besked. Magen fylldes av stora mängder klyftpotatis. Om jag gick ner i vikt? Jodå, det gjorde jag, men lika snart var jag och min kropp tillbaka och nosade på 70 kg (jag är 170 cm lång). Från sista året i gymnasiet och framåt har jag testat de flesta dieter, men det är inte förrän nu jag börjar hitta nyckeln till min kropp och hur den fungerar och reagerar på olika typer av mat. Dieter är inget för mig. Jag kommer aldrig mer att utsätta min kropp för Nutrilet, usch vilket plågeri (dyrt OCH äckligt!). Nej, ut med ButiksGuiden och in med rena råvaror. Mat från grunden. Skippa onödiga tillsatser och helt enkelt gå tillbaka till den typen av mat jag växte upp med. Närodlat och hemlagat. Tänk att det har tagit mig alla dessa år att förstå!

Varför skaffa ett tredje barn?

I kväll när jag var ute och gick lyssnade jag på Cecilia Blankens och Johanna Swanbergs podcast. De pratade om att det numera verkar vara ganska "coolt" att skaffa barn tidigt (tänk Blondinbella och den generation hon inspirerar). De menade att det faktiskt kan vara så att deras egen generation (de som i dag är 35-40 år) har visat på möjligheterna det finns att faktiskt kombinera barn med karriär och "egentid" som det så fint heter. Att få barn behöver inte längre betyda att man ger upp hela sig själv till förmån för de barn man sätter till världen.

Jag kom onekligen att tänka på mitt eget liv som relativt nybliven trebarnsmamma. Jag fick mitt första barn när jag var 28 år, mitt andra vid 30 och mitt tredje när jag var 34. Att få ett tredje barn var alls ingen självklarhet. Mitt, vårt, liv var väldigt bekvämt med två barn - en pojke och en flicka. Karriären rullade, med två löner har man möjlighet att köpa det man vill, göra det man vill (vilket i mitt fall innebär att resa ofta och mycket.) Barnen börjar bli så stora att de kräver allt mindre "övervakning", inga blöjor/välling eller andra jobbigheter. Livet var kort och gott bekvämt! Så varför i hela världen skaffa ett tredje barn? För trots att jag säkert både sa och tänkte att vi var ganska nöjda med två fanns hela tiden tankarna i bakhuvudet att jag gärna skulle ha ett barn till. Anledningen är i mitt fall ganska enkel. Jag är uppvuxen i en storfamilj med sex helsyskon (samt ett "bonussyskon" i form av en utbytesstudent från Berlin som bodde hos oss i ett år). Hemma hos oss var det alltid liv och rörelse. Jag grät första natten som nyinflyttad i min andrahandslägenhet i Midsommarkransen, Stockholm, för att det var så tyst i lägenheten! Min stora, bullriga, fina familj med alla syskon är det absolut finaste jag har. Mina syskon är mina bästa vänner. Hur hade mitt liv sett ut om jag bara hade haft ett endaste syskon? Ganska tråkigt skulle jag tro. Nu varken kan eller vill jag skaffa sju barn själv (bevare mig väl), men jag ville i vart fall ge mina barn det jag själv uppskattar mest av allt i hela världen. En vän, en bundsförvant - ett syskon. Ni anar inte hur glad jag är att jag, vi, till slut fattade det beslutet. Fem my(h)ror är definitivt fler än fyra elefanter, nu är vi en egen storfamilj!

(På fotot ser ni mina föräldrar och tre av mina systrar. Jag tog fotot hemma på Sturkö i januari, mitt i turbulensen kring mammas cancerbesked, och jag minns att jag tyckte det var ganska tråkigt med "BARA" tre syskon hemma. Japp, allt är relativt!)

Hej då Kanarieöarna!

Är vi redo för nästan 6 timmars flygresa hem till Sverige? Jag tror det. Vi har haft en fin vecka tillsammans med massor av familjetid. Ingen tv, knappt något internet, ytterst lite spel på iPad och dylikt. Det är skönt med en timeout från onödigt och tidskrävande slösurfade på telefonerna. Jag måste bli bättre på det hemma också, att lägga ifrån mig telefonen och inte alltid bära med den.

Vi är jättenöjda med resan i sin helhet, och sådär nöjda med lägenhetshotellet (Alondras Park). Att resa med en snart 5-månaders bebis har inte varit några problem, men självklart får man till viss del anpassa resan efter henne. Det är första gången vi är utomlands sedan vi blev fem i familjen. De äldre barnen är ganska resvana vid det här laget, nu ska vi sakta men säkert få med Nelly i resandets förunderliga värld också. Det känns lovande hittills! 

Sista dagen och strandhäng

Tiden går fort när man har roligt! Imorgon åker vi hemåt igen. Jag började dagen med en timmes promenad upp på berget. Ljuvligt! 

Barnen ville till stranden igen, och den här gången följde jag och Nelly med. Det gick hur bra som helst - med hjälp av ett parasoll och en solbädd (8 €) grejade vi över 4 timmar på Las Americas. Nu har vi precis tagit den sista tuggan på våra cheeseburgare (när kommer vi få vettiga snabbmatshak med BRA mat!??) och ska försöka oss på att anmäla förlusten av min plånbok. Tredje stället gillt!

Egentid de luxe

Japp, när man är trebarnsmorsa räknas en dag med bebisen som egentid. Tobias tog barnen till stranden nere vid Los Christianos och stannade hela dagen. Sand och sol må vara ett vinnande koncept för 4- och 6-åringar, men bebisar har det bättre i närheten av en sval lägenhet med sin mamma.

Mamman i sin tur njöt av bok och lunch helt i min smak när bebisen i fråga sov... 

(Självklart fick jag rapport från strandfolket...)

Sol, vind och vatten

I kväll är det Mello-final i Sverige! Hoppas att samen vinner, det är den enda låten som gör riktigt intryck på mig. Vi skippar Mello och har i stället spelat kort ikväll, hela familjen. Det är en häftig känsla att sitta tillsammans med sina barn och "umgås" på riktigt. Ikväll var det inga sura miner och inga dåliga förlorare i gänget. Framsteg!

Jag började dagen med min hajk upp på berget i närheten, där har man en fantastisk utsikt över havet. Skönt med en stunds meditation, jag älskar den dramatiska utsikten över havet. I dag blåste det rejält på toppen, så pass att jag höll mig borta från kanten. 

(Plånboken har fortfarande inte kommit fram. Vi försökte anmäla förlusten till polisen igår, men det var lättare sagt än gjort! Får ta det i ett eget inlägg någon gång.)

Tack för era grattishälsningar på födelsedagen igår, jag hade verkligen en fin dag som jag kommer att minnas länge. Om jag får välja firar jag nog alla mina födelsedagar utomlands...

Trettiofem

En timmes egen promenad i vackra landskap med havsbrus, lyxfrukost med fina presenter, pizza nere på "stan" och några timmar vid poolen. Den här medelålderskrisen får minsann vänta. Mitt liv är faktiskt inte så pjåkigt ändå. 

Upp och ner

Dagen började fantastiskt, men slutade mindre bra. Jag steg upp tidigt, snörde på mig gympaskorna och medan resten av familjen sov besteg jag ett berg. Inget vidare högt sådant, men tillräckligt för en numera otränad trebarnsmorsa. 

Dagen har varit varm och vindstilla, så Tobias tog Sebbe till öns stora vattenland Siam. Förra året var han för liten, men i år var det alltså dags! Oj vad stolt han var. Hela dagen var de borta - så vi tjejer underhöll oss själva med poolhäng, vändtia (Julia skulle kunna spela vändtia hela dagen om hon fick!), glassätande och promenader. På en av dessa lyckades jag bli av med plånboken. Kreditkort, körkort och cash, puts väck! Jag försöker tänka att det bara är saker, men suck alltså. SÅ onödigt! Har jag tur kanske någon vänlig själ lämnar in i vart fall körkortet på den lokala polisstationen, kollar den som snott/hittat plånboken noga på personuppgifterna kan hen se att jag fyller år imorgon...

Framme på Teneriffa!

Med undantag för en och annan bajsolycka på flyget (varken jag, Tobias, Sebbe eller Julia är skyldiga) gick resan hur bra som helst. 6 timmar på ett flyg med 3 barn kan annars sluta lite hur som helst.

Hotellet är okej, solen är varm, internetuppkopplingen är kass och glassen är god! 

Resfredag: Surdegsdrömmen Boudin (och bullmage)

I brist på både tid och inspiration får jag i dag hänvisa till förra fredagens inlägg på Resfredag. Jag är och har alltid varit en brödnörd, om jag fick skulle jag äta mackor till både frukost, lunch och middag. Det finns inget som kan slå en stor tjock skiva nybakat bröd med Bregott och ost! I San Francisco blev besöket på ett surbrödsbageri ett välkommet inslag efter alla feta hotellfrukostar. Läs hela inlägget här. 

(På tal om bröd är jag grymt taggad att sätta i gång med träningen nu och bli av med bulldegen på magen. I dag kom äntligen Lofsans löparbok på posten, dessutom fick jag en för tidig födelsedagspresent av Tobias i form av ett Jawbone-armband. Nu är det bara att köra!)

Packning pågår

Ni som har två barn och tycker det är jobbigt att packa inför en resa? Ni ANAR inte hur bra ni har det! Jag hade fått bra schwung på att snabbt och smärtfritt packa inför våra resor med Sebastian och Julia, särskilt i takt med att de blev äldre och man kunde skippa barnvagn, bilbarnstol, välling, blöjor och så vidare. Nu blir det betydligt knivigare, MEN JAG LÅTER MIG INTE STOPPAS!

Fördelen med att resa med Nelly nu (hon är 4,5 mån) är att jag fortfarande helammar, vilket är bekvämt för både mig och henne. Just välling och barnmat kan vi därför strunta i just den här gången.

Jag brukar vara ute i god tid med packningen, för att undvika onödigt stresspåslag inför resan. Vårt flyg går tidigt på tisdag morgon och redan i fredags började jag så smått att lägga fram högar med kläder/grejer på bordet i vardagsrummet som jag sakta men säkert fyller på, och plockar bort, efter hand. Jag brukar i slutändan ta med ungefär två tredjedelar av alla grejer jag lägger fram...

Resfredag: Mina värsta reseminnen

Att jag älskar att resa är väl knappast någon nyhet längre. För ett tag sedan fick jag frågan om jag inte hade råkat ut för några missöden på någon av mina resor. Och visst har jag det - vilket ni kan läsa mer om i det senaste inlägget från Resfredag: Mina värsta reseminnen.

Jag önskar er en alldeles fantastiskt underbar helg! Själv ska jag kurera mig från den här eländiga förkylningen, och får därför ställa in både brunch och kompishäng...

Dunderhonung

I natt vaknade jag med ett rivjärn i halsen. Aj! Barnens förkylning har slagit till med full kraft, och jag roddar samtidigt tre småkrassliga barn här hemma. Jag har haft roligare dagar, om man säger så.

För att kickstarta dagen bestämde jag mig för att försöka återskapa min svågers "dunderhonung" som han introducerade för mig sist jag var hemma. Man river en stor bit ingefära, och blandar ihop med honung efter smak och tycke (flytande honung är enklast). Dunderhonungen funkar utmärkt på frukostgröten, och är inte bara nyttig, utan också riktigt god. Jag blandar min i en glasburk och förvarar den sedan i kylen. Till fikat i eftermiddag kommer jag att ta en rejäl klick i mitt te. Nu vill jag bli frisk!

Sorel, vinterns bästa investering.

Långpromenad i Sälen på självaste julafton.

I dag har jag rensat undan ett gäng vinterskor här hemma, vilken befriande känsla det var! Solen har visat sig från sin bästa sida här i Nynäshamn, och det var ingen tvekan om att våren faktiskt är på ingång.

Mina kängor från Sorel var för övrigt vinterns absolut bästa investering. Jag har inte frusit om fötterna en enda gång! Hemligheten är att alltid kombinera skorna med ett par tunna ullstrumpor. Jag var lite snål och köpte inte skinnvarianten, utan nöjde mig i stället med yttermaterial i textil. Jag betalade 1000 kronor i en outlet, vilket jag senare har förstått förmodligen var ett överpris. En vecka efter jag hade köpt skorna ringde min syster och sa att hon hade sett ett par likadana för 500 kronor. Suck.

Jag ska inte gräma mig, men jag måste ju erkänna att kängorna i skinn är betydligt snyggare. Nåväl, textil duger, och de här vinterdoningarna lär förhoppningsvis hänga med mig många vintrar till.

Stora löparboken för kvinnor och sångbok

Foto: Lovisa Sandström

I går slog jag äntligen till och köpte två böcker som jag kommer att ha stor nytta av! (Hm, det verkar som att jag köper födelsedagspresenter till mig själv på löpande band. Först Teneriffa-semestern och nu det här.) Jag beställde "Stora löparboken för kvinnor", skriven av Lovisa "Lofsan" Sandström tillsammans med Jessica Almenäs. Lovisa levererar i alla sammanhang, och även om jag inte har bläddrat i boken själv ännu är jag övertygad om att boken kommer att hålla hög kvalitet. Boken kostar i vanliga fall 195 kr, men med Lofsans bloggrabatt går den på 175 kr.

Den andra boken jag beställde heter "Och nu så vill jag sjunga" och innehåller Astrid Lindgrens populäraste sånger tillsammans med alla melodierna inspelade i en digital spelare. Ljudet är förvånansvärt bra (jag köpte boken till ett par av mina syskonbarn i julklapp), och mina barn som älskar att sjunga lär vilja titta/lyssna/bläddra i den här boken varje kväll. Boken kostar 219 kr och är värd varenda krona.

Jag beställde som alltid böckerna via min mans företag Sponsorhuset (och Bokus), vilket gör att både jag och den förening jag väljer får pengar tillbaka på mina nätköp. Jag passade också på att föra över de pengar jag har tjänat in på Sponsorhuset under senaste tiden till mitt bankkonto. Det blev en finfin summa på ca 300 kronor, vilket innebär att böckerna jag beställde i princip blev "gratis". Jag har sagt det innan, och säger det igen - använd Sponsorhuset när ni handlar på nätet! Både du och din förening tjänar pengar på köp ni ändå hade tänkt göra.

Är det någon som funderar på hur den här beställningen rimmar med mitt "Operation rensa"-projekt kan jag meddela att man (jag) aldrig kan få för många böcker. Böcker är livsviktigt!