Sista natten i Taipei vaknade jag kl. 04:01. Orsaken? Jordbävning, igen. Det är en galen känsla att vakna till att hela byggnaden gungar. Galgar slår mot varandra, vattnet skvalpar i toastolen (!), grejer ramlar ner från bokhyllorna... Denna gången landade det på 5,6 på Richtersgalan, så det var ingen stor en. Men ändå. Jag känner mig ganska klar med jordbävningar nu. Med tanke på den enorma tragedin i Nepal med flera tusen döda känns det ännu mer olustigt.
Efter att ha sagt hej då till våra vänner (jag är dem oändligt tacksam för den här veckan!) åkte vi ut till flygplatsen där Nelly var på strålande humör - redo för nya äventyr!
Flygplanet var dessvärre försenat och vi fick underhålla oss så gott det gick på flygplansgolvet. Vi hade tur och blev uppgraderade ett snäpp, steget under business. Plötsligt händer det!
Efter många om och men, och en hel del försenade, landade vi i Peking. Vid det här laget var både jag, Pernilla och småtjejerna rejält trötta - men inställda på att åka in till Himmelska Fridens Torg. Det var lättare sagt än gjort. Efter att ha försökt förklara vår plan för kineserna vid två olika informationsdiskar och ett par poliser (planen var att ta en taxi till torget och sedan till hotellet) kunde vi konstatera att typ INGEN av flygplatspersonalen pratade engelska! Till slut fick jag tag i en amerikansk kines i taxikön, som vänligt förklarade för oss att han absolut inte rekommenderade att åka in till torget så sent, och att det var världens omväg. Vi argumenterade inte emot utan satte oss tacksamt i taxi, men adressen till hotellet utskriven på kinesiska. Annars hade vi aldrig kommit fram... Vi hann uppleva en del Kina-atmosfär ändå i området runt hotellet.
... men ärligt talat var jag lycklig över att bara få slappa på det fina, fina hotellet i stället för att flänga runt mer i en taxi.
Hotellet ja... Jag kommer att blogga mer om det på Resfredag framöver, men oj vad nöjd jag är!
Kempinski Hotel Beijing Lufthansa Center kan jag rekommendera för alla som letar boende i Peking. Vi var riktigt hungriga när vi kom dit (China Airways bjöd på riktigt dålig mat!) och kunde välja på 3-4 restauranger. Alla lämpade sig inte för två trötta resenärer med två ännu tröttare sexmånadersbebisar, så vi valde ett familjevänligt alternativ på Kranzlers. Jag gick loss på dessertbordet, som vanligt. Men sushin var också riktigt god.
Småtjejerna verkade uppskatta renbäddade och härliga sängar lika mycket som vi.
Och så den obligatoriska badrumsselfien. Peking, jag är inte klar med dig. Låt mig återkomma om några år och då med sikte på Den Kinesiska Muren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar