Intervalltisdag

Nu får man väl ändå kalla det en familjetradition! Kvarnängens IP, intervaller för mamma, fotboll för resten av gänget, cykelträning för Julia och häng på fotbollsplanen för alla. Även i dag hade vi hela idrottsplatsen för oss själva. Snacka om lyx!

Hur går det då, med löpningen? Jo, jag nöter på. Känner mig dock lite sliten i kroppen, jag slarvar rejält med styrketräningen och behöver styrkan i kroppen för att bli en bra löpare. Det gör också sitt till att bära en liten, eller inte så liten, 8-månaders bebis på höften större delen av dagen. Styrketräning är ju så urbota tråkigt bara, jag tycker det är 1000 ggr roligare att springa! I morgon drar jag ner till Blekinge, gympadojorna är packade och jag hoppas på kul sällskap längs kvällsrundorna...

Stand up-comedy på Big Ben

Att ta bilen in till stan ensam är ingen självklarhet för mig. Jag åker gärna kommunalt. Visst skulle det låta fint om jag sa att det var med anledning av hänsyn för miljön, men riktigt så enkelt är det ju inte. Nope, i själva verket är jag feg. Obekväm med att köra i stadstrafik, och livrädd för att parkera. Sist jag fickparkerade var i samband med uppkörningen för snart 15 år sedan. Visst är det illa?

Jag jobbar på det dock, och tar allt oftare bilen in till stan. I går kväll mötte jag upp min lillasyster och hennes pojkvän på söder. Bilesan gick bra, och som bonus hittade jag en stor och enkel parkeringsyta på Bondegatan. Tack och lov för det!

Vi fick en fantastiskt fin kväll, utan ett enda barnskrik i sikte! Syrrans pojkvän ville gå och lyssna på Stand Up på Big Ben - så det gjorde vi. Kul att testa något nytt, det hade inte varit mitt eget förstahandsval. (Gratis inträde tisdagar/torsdagar/söndagar kl 20, bra tips!) Nivån på komikerna var minst sagt blandad. Allt från ett riktigt pinsamt uppträdande (40+ blonderad kvinna med vita spetsleggings som gick all-in på att skämta om sitt blonda hår, dålig engelska och onani. Jag skrattade noll gånger.) Kvällens höjdpunkt utgjordes av komikern Tobbe Ström, som fick mig att skratta så att jag nästan grät ett par gånger. Tack Tobbe!

Kvällen avslutades med en promenad på söder, och ett besök på 7eleven där jag introducerade Umeåbesöket för världens godaste chokladbrownies (20 kr, finns i bageriutbudet framme vid disken och farligt goda). Sommarlov alltså. Ljuvligt.

Date night i Nynäshamn

I går kväll erbjöd sig min lillasyster att passa kidsen ett par timmar så att jag och Tobias kunde få lite tid ensamma. Vi var snabba att tacka ja! Det blev en fantastiskt vacker kväll här i Nynäshamn som vi utnyttjade på bästa sätt. Vi tog en promenad runt Trehörningen, Nynäshamns "Gräddhylla", och stannade till en stund vid Nynäs Havsbad.

Vi pratade mycket om hur vi ska lägga upp återstående föräldradagar för att utnyttja dem på bästa sätt tillsammans med barnen. Det är ett evigt pusslande för att få ihop livet! Kvällen avslutade vi med en mjukglass + lakritsströssel nere vid hamnen. Två timmar senare var vi hemma, fulla av ny energi. Tack Kajsa!

När jag blir rik någon gång vill jag också ha en egen brygga..

Mitt drömhus på Trehörningen.

(Det blir mest iPhone-bilder här på bloggen nu. Fotosuget är helt enkelt inte lika starkt som vanligt.)

Resfredag: Highway 1

Dagarna rusar på snabbt när man har sommarlov! Just nu har jag min lillasyster Kajsa på besök, åh va kul att äntligen ha en promenadkompis på kvällarna.

Förra året vid den här tiden hade vi nyligen kommit hem från USA - där en av höjdpunkterna var vår bilresa på Highway 1. Det var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse. Mer om detta kan ni läsa här:

Roadtrip i USA: Highway 1

En annan höjdpunkt på resan var besöket hos min storasyrra som vanligtvis bor i Orem, Utah. Nu är hon hemma i Sverige över sommaren, och på onsdag får jag äntligen träffa henne. Hurra!

55 minuters berg och dalbana

Om någon hade spelat in mina tankar under ett löppass hade man förmodligen trott att jag var schizofren. I dag körde jag mitt längsta löppass hittills sedan Nelly föddes (följer ett tioveckorsprogram från "Stora Löparboken för kvinnor" skriven av Lofsan och Jessica Almenäs). 

Första 10 minuterna: Varför, varför, varför gör jag det här? Det ösregnar ju ute! Åh vad jag längtar efter att slänga mig i soffan och äta godis. Kanske kolla på en film... En timme är ju JÄTTELÄNGE, det kommer ALDRIG att gå!

Minuter 10-20: Alltså, det går ju ganska bra. Jag är ju inte helt värdelös. Lite till bara, det här går snabbt!

Minuter 20-30: Åh, hur i hela friden kan jag någonsin tro att jag ska springa ett marathon? Vilket storhetsvansinne! Jag orkar ju inte ens springa en halvtimme...

Minuter 30-40: Äh, nerför är ju inga problem. Bara kuta och kör. Yeah, jag är både stark, snabb och snygg!

Minuter 40-50: Suck, bara ett steg till. Kom igen. Snart är du hemma. Det kommer gå bra. Kämpa! Du grejar det! Nej, det gör jag inte. Jag vill bara gå. Benen känns som betongblock.

Minuter 50-55: Jag dör. Men det är det värt. Jag älskar att springa! Jag är en löperska. Heja mig! Marathon, nemas problemas. 

Berg och dalbana. Jo tack. Men det är okej. Titeln löperska kan ingen ta ifrån mig.

Gärdesbeach (och skillnaden mellan två och tre barn)

Jodå, för visst är det en skillnad på två och tre barn. I dag bestämde vi relativt spontant att vi skulle åka in till stan hela gänget. Sagt och gjort? Nej, inte riktigt så enkelt. Först skulle Nelly sova färdigt sin middagslur, därefter äta lunch... och så alla grejer som måste packas! 

Skötväska, extrakläder, vagn. Ja, ni fattar. Med hela bakluckan full av grejer kunde vi äntligen komma i väg. 

Första anhalten var Humlegårdens parklek. Det kändes som något slags studiebesök för hela familjen. Julia var förundrad över att det var så många barn packade på en sådan liten yta. Hon är ingen vidare stadsbrutta tydligen. (Själv var jag förundrad över ankläppar och botoxsprutade ansikten, men det är en annan historia.)

Efter att ha hälsat på vänner med en alldeles nykläckt liten bebis (ljuvligt söt!) drog vi vidare till Gärdet där Tobias skulle vara med på en beachvolleybollturnering. Det är för övrigt ett bra tips för er som gillar att tävla - varje måndag under hela sommaren är det beachturnering "Gärdesbeach" vid Kampementsbadets beachbanor. De kör både dam, herr och mixedlag. Tobias spelade med en kompis som vi lärde känna i Thailand. Han och familjen bor säsongsvis på Koh Lanta, och det spelas en hel del beachvolleyboll där vill jag lova. Både jag och Tobias har den senaste tiden funderat på att köra en favorit i repris, kanske är det dags för en sväng till Thailand igen?

Någon vidare Thailandskänsla fick vi dessvärre inte på Gärdet. Usch och fy så kallt det var. Jag och barnen stannade en match, sedan körde vi hem till Nynäshamn igen. Tobias spelar förmodligen fortfarande, han lär väl ha isklumpar till fötter när han kommer hem igen. Hallå långa, varma sommarkvällar, vi längtar efter er!

Intervalldags!

Tjohoooo! Perfekt väder för intervaller. Hela familjen drog iväg till Kvarnängens IP som åter igen var nästan folktomt. Jag fick äntligen springa, Tobias och Sebbe hade med sig golfklubbor och fotboll, Julia övade på att cykla och Nelly, hon hejade på! 

Nu har vi dessutom kört ett gemensamt städrace innan våra vänner kommer över för lite häng. Så här får gärna sommarlovet se ut!

Midsommar med extra regn

Men det blev ju fint ändå! Mysigt att få tända en massa ljus och kura i soffan. Vi firade tillsammans med vänner i Vendelsö i år. Våra "stora" barn sov över till idag, så jag och Tobias har passat på att titta på tv-serier mitt på ljusa dagen medan Nelly sov. Sicken lyx!

Jag vaknade med hemsk huvudvärk, trots noll intag av alkohol. Jag lär väl annars inte vara den enda med huvudvärk i Sverige idag...

Anledningen till att jag springer

Regnet fullkomligt vräker ner utanför fönstret. Tja, det är ju ändå dagen före midsommar, så allt är väl som det ska. Tobias är i väg på golftävling (så där kul i regnet) och själv hade jag som målsättning att springa innan dagen var slut. Jag har varit småsjuk sedan vi kom hem från Spanien och ju längre tid det går mellan träningstillfällena, desto jobbigare blir det att snöra på sig skorna. I vanliga fall skjuter jag dessvärre upp träningen till kvällen, men i morse var jag duktig och körde en 30 minuter löptur innan Tobias åkte i väg.

Att springa är för mig så mycket mer än bara ett nödvändigt ont, men VARFÖR glömmer jag mellan gångerna bort hur fantastiskt och underbart det är? Förutom bättre flås, förstärkt självkänsla och mindre tighta byxor får jag en stunds meditation. Småbarnsåren är intensiva, och den där löpturen bjuder på total egoism. Ingen att tänka på mer än mig själv. Just nu är jag inne i en period där jag gillar att lyssna på podcasts under löpturen - ofta Blankens & Swanberg eller Alex & Sigge. I går såg jag att Jennie Hammar har börjat podda också (alltså, precis som kokböcker verkar det nu som att varenda kändis måste starta en podcast) - tillsammans med Karin Bastin. Jag lyssnade på deras första podavsnitt, och tycker betyget är okej men inte mer (höjdare när det pratas om Beckhams dock!). Jag förväntar mig mer nästa avsnitt, men det tar väl ett tag innan man hittar formen och inte avbryter varandra hela tiden. 

(Gemensamt för både Cecilia Blankens, Johanna Swanberg, Karin Bastin och Jennie Hammar är för övrigt att de alla bor/har bott i Los Angeles, är skitsnygga, har män som jobbar i tv-branschen och dessutom alla är kompisar med varandra. Ganska förutsägbart, men det funkar för mig. Jag är deras perfekta målgrupp!)

Augusti 2013, redo för Midnattsloppet.

Jordgubbssäsong

Jordgubbsfrukost i USA förra sommaren.

Äntligen! Det finns inget bättre än sommarens första jordgubbar. Skulle jag tvingas leva på en enda grej resten av livet skulle det vara just jordgubbar. (Och lite vattenmelon vid sidan av.)

Vi fortsätter sommarlovet i sakta mak, barnen har haft en kompis här på sleepover ett par dagar. Annars gör vi inte många knop -  vi går ut på långa promenader, lägger oss sent och sover länge. I detta nu är Tobias, Sebbe och Julia  ute och testar barnens nya golfset som vi beställde hem förra veckan. För jo, de ska tydligen bli golfare de också. Själv letar jag fortfarande efter tjusningen med golf, men jag hoppas att jag hittar den framöver! Vore ju dumt att slösa bort mitt gröna kort, eller!?

Morsa på stan

Som ammande småbarnsmamma kommer i bland en släng av frihetslängtan. Tänk att få åka in till stan utan barnvagn. Bara jag. Kanske med ett gäng tjejkompisar. Inga skötväskor, inga böjor. Well, plötsligt händer det. Utan förvarning var Nelly nästan åtta månader, och i går var dags att lämna henne en helkväll med pappan och syskonen. 

Denna kväll var efterlängtad, men jag lämnade ändå huset med en släng av vemodighet. Det betyder att en epok är över! Min sista bebis är inte längre helt och fullt beroende av mig! Märkligt. 

Jag susade in till stan med två kompisar i bilen. Vi körde runt på söders höjder, för att sedan parkera bilen i Gamla stan. Gick runt och kände in stämningen efter helgens prinsbröllop, samt spanade in både Stockholms minsta staty och en runsten. Jag hade bokat bord på Pastis nere vid St Göran och Draken, en minirestaurang med känsla av fransk kvarterskrog. Mycket skratt och prat om allt och inget. Sedan hem i Stockholmsnatten, ljus och full av löften om en härlig sommar. Hemma väntade en nöjd och sovande bebis. En dag med det bästa av alla världar med andra ord!

Jag hann till och med sätta upp håret!

Hav och prinsbröllop

Dagar som i går ångrar jag inte en millisekund att vi flyttade till Nynäshamn. För, det är något magiskt med havet. Att ta med sig hela familjen, packa lite fika - och sätta sig i en klippskreva och njuta av livet.

Min familj. Min egna familj. I bland får jag nypa mig i armen av lycka (andra gånger av frustration, men så är ju livet - upp och ner!).

Sen hem, precis lagom till att se kungaparet gå in i kyrkan för att närvara på prinsbröllopet. Jag tvingade såklart hela familjen att titta en stund, "DET HÄR ÄR JU LIVSVIKTIGT!!!" Om jag är rojalist? Absolut! 

Barnen verkade lite konfunderade över alla titlar, men tyckte att klänningarna och kronorna var fina. Jag grät en och annan tår, för det är ju så fint när brudpar visar sådan sann och total lycka! Dannys och Mollys låt under middagen, som de skrivit tillsammans med Sofia, var en av höjdpunkterna. Rihannas "Paraplylåt" på svenska kunde jag däremot varit utan.

Och Sofia då? Jo, hon såg verkligen ut som den prinsessa hon numera är. Jag har faktiskt träffat henne i jobbsammanhang för ett par år sedan. Vi pratade säkert 20 minuter, och hon är precis lika trevlig i verkligheten som alla tidningar skriver. Sen tycker jag såklart det är lite komiskt att hon har varit med i Paradise Hotel. Den säsongen hon var med var den enda säsongen jag har tittat på (en bekant till oss var med), och jag minns att jag tyckte Sofia var lite mesig. Alltså, i den bemärkelsen att hon inte slöt några onda pakter eller ställde till stora scener á la Olinda som var med i samma säsong. Men nu i efterhand är hon nog glad att hon höll låg profil, prinsessan Sofia. Olinda hade däremot haft en ganska tuff väg fram till prinsesstiteln, haha!

Sofias uppenbarelse fick 9 av 10 poäng av mig. Klänningen, håret, smycken, slöjan och smink var som en dröm. Däremot funkar inte den tatuerade solen i nacken för mig... När jag sa det till min mamma fick jag mothugg. Hon, som är tatueringsmotståndare! Vad hände? Men hon menar att "de" (vilka de nu är) tycker det är bra att Sofia inte har tagit bort tatueringen. Det visar ju att hon står för de val hon har gjort och inte försöker vara någon annan än den hon är! Och jo, visst finns det en bra poäng i det.

Det var min ytterst amatörmässiga analys av gårdagens bröllopsyra. (Men dagen lämnade också en klump i magen och ett konstaterande att det är en grym värld vi lever i. Sjuttonåringar ska inte behöva dö, bilbomber ska bara hända på tv, och cancern kunde besparat Magnus Härenstam.) 

Kvarnängens IP

Tidigt i går morse åkte jag in till stan med Nelly för att ha ett möte med Travel Massive-tjejerna. Det var härligt väder inne i stan. Härligt väder betyder folkmassor! Alla vill ha sin beskärda del av sol och uteserveringar. Själv var jag ganska nöjd över att åka hem lagom till lunch. Tobias slutade tidigt och föreslog att vi skulle åka bort till Kvarnängens IP med barnens cyklar och en fotboll. Sagt och gjort! Och som ni ser finns det absolut fördelar med att bo utanför stan. Tänk att ha en hel idrottsplats för sig själv. Snacka om lyx!

Julia har som mål att lära sig cykla utan stödhjul innan sommaren är slut, och det ser lovande ut. Snart åker stödpinnen där bak bort.

Nelly hejade på, såklart.

Själv blev jag väldigt lockad av att springa intervaller på den fina löpbanan, men tyvärr fick jag med mig en tråkig förkylning hem från Spanien. Det innebär ett trist avbrott från mitt tioveckorsprogram á la "Stora löparboken för kvinnor", men jag gör inte misstaget att springa när jag är sjuk. I stället la jag mig en stund och solade på höjdhoppsmadrassen, inte jättetråkigt det heller.

Barnen hade både hopptävling...

... och springtävling. Jag låg där på min madrass och tänkte att det är precis så här jag vill ha det just nu. En aktiv familj som njuter av blå himmel och strålande sol på en idrottsplan i Nynäshamn. Väl hemma i huset roddade jag och Tobias ihop årets första grillning.  Lyxig avslutning på veckan med andra ord!

Resfredag: Om att samla på länder

Alla har vi olika intressen, en del samlar på frimärken och andra virkar grytunderlägg. Själv gillar jag att resa och får en kick av att se siffran över antal besökta länder ticka på. Varför? Det kan ni gärna läsa mer om i dagens inlägg på Resfredag.

Klicka här för att läsa inlägget "Om att samla på länder".

Det desperata...

...i att vakna med sockersug som hänger kvar sedan semestern och käka gamla pepparkakor till frukost. Inte bra. 

Att sedan ladda för att ta itu med baksidorna med att komma hem från semester, dvs. smutstvätt och allmänt kaos.

Japp, det är väl bara att köra igång! Men först, en glass. Det är ju ändå torsdag.

Hemma igen

Swosch sa det, så satt vi på flygplanet hem igen. Tio dagar kändes så fantastiskt långt när vi bokade resan, men tiden går som bekant fort när man har roligt.

Flygresan gick på drygt fyra timmar, vilket kändes som en piss i havet jämfört med resan till Taiwan. Dessutom var vi fyra familjemedlemmar som kunde underhålla vår bebis! Sebbe och Julia klistrade som vanligt med sina klisterböcker som de har fått av sin farmor. De har varit värda sin vikt i guld! Hett tips till er som ska ut och resa med barnen i sommar.

De här stora kidsen sköter sig fantastiskt bra när vi är ute och flyger. Tur för oss alla, det ger mersmak till ännu fler resor framöver. Spanien med familjen Olsson var en höjdare. Nästa år är det dags igen, men då förmodligen utan barn. Resmålet är redan spikat, Slovenien it is!

Gibraltar

Idag var det dags för lite äventyr. Lite för mycket äventyr faktiskt. Vi hade inte många måsten på listan den här semestern, men Gibraltar var givet. Efter lite googlande dammade vi av historielektionerna från skolan - Gibraltar tillhör ju Storbritannien! Coolt tänkte vi, och åkte drygt 1,5 h mot de berömda klipporna. Vi fick dock vända vid passkontrollen eftersom... passen låg kvar där hemma. Suck! Grabbarna tog en av bilarna tillbaka, och några timmar senare kunde vi äntligen möta den här synen:

Gibraltar sett från ovan. Sjukt slingriga vägar, och några av de brantaste, och smalaste, vägar jag har sett. Jag satt i baksätet och kände mig väldigt skraj, och inser att jag inte alls är så modig som jag tror när det kommer till kritan.  

Nåväl. Apor fanns det gott om, aporna på Gibraltar är välkända, och vilda! Det finns ca 250-300 st. Sägen säger tydligen att så länge aporna är kvar kommer engelsmännen vara kvar på Gibraltar.

En av dagens mäktigaste stunder var den i St Michaels Cave. Game of Thrones finns tydligen på riktigt!?

Nelly aka Khalissi gillar våra äventyr så mycket att hon blev inspirerad att göra sina första riktiga "krypsteg" idag! Stort för oss alla.

Utsikt över staden. 

Silhuetten ni anar i bakgrunden är Afrika, närmare bestämt Marocko. Det tar ca 45 min över med båt, men för oss fick det räcka med Spanien och Storbritannien på samma dag...

Eh, jo, det blåste visst en del från Atlanten. 

Gibraltar i dag alltså. Så kan det gå! Och lär er av våra misstag: no passport, no entry!

En lördag i Spanien

I går åkte vi på en utflykt till Ojén. Bara 10 minuter med bil från flådiga Marbella och alla deras rikisar, till en betydligt lugnare och skönare atmosfär. Utanför byns kyrka satt en spanjor i stråhatt som vägde upp Marbellas sönderbrända engelsmän med backslick. För jo, det finns ett gäng sådana nere vid strandpromenaden.

Efter att ha ätit lunch sprang barnen några turer i gränderna...

... innan det var dags att ge sig hem till poolen igen. Sebbe satte nytt rekord och simmade 3 längder (35 m lång pool). Fantastiskt att se utveckligen på de små!

Jag fick en stund själv i jazuzzin och läste klart en bok jag har fått låna av en av tjejerna i Tjejklassikergänget. Vi har bestämt oss för att springa marathon 2018 och laddar nu med inspiration. Tydligen funkar boken bra, med tanke på att jag har genomfört tre löppass här nere på en vecka.

Kvällen då? Jo, i sann Spanienstil dukade vi upp en massa tapas lagom till 23-snåret. "Det här är livet", som Sebbe brukar säga...

Fredagsmys

Jag längtar inte hem, om ni nu trodde det. Nu har vi "bara" tre dagar kvar innan vi ska tillbaka till Nynäshamn igen. Inte så illa det heller i och för sig. Nu börjar ju sommaren!