Anledningen till att jag springer

Regnet fullkomligt vräker ner utanför fönstret. Tja, det är ju ändå dagen före midsommar, så allt är väl som det ska. Tobias är i väg på golftävling (så där kul i regnet) och själv hade jag som målsättning att springa innan dagen var slut. Jag har varit småsjuk sedan vi kom hem från Spanien och ju längre tid det går mellan träningstillfällena, desto jobbigare blir det att snöra på sig skorna. I vanliga fall skjuter jag dessvärre upp träningen till kvällen, men i morse var jag duktig och körde en 30 minuter löptur innan Tobias åkte i väg.

Att springa är för mig så mycket mer än bara ett nödvändigt ont, men VARFÖR glömmer jag mellan gångerna bort hur fantastiskt och underbart det är? Förutom bättre flås, förstärkt självkänsla och mindre tighta byxor får jag en stunds meditation. Småbarnsåren är intensiva, och den där löpturen bjuder på total egoism. Ingen att tänka på mer än mig själv. Just nu är jag inne i en period där jag gillar att lyssna på podcasts under löpturen - ofta Blankens & Swanberg eller Alex & Sigge. I går såg jag att Jennie Hammar har börjat podda också (alltså, precis som kokböcker verkar det nu som att varenda kändis måste starta en podcast) - tillsammans med Karin Bastin. Jag lyssnade på deras första podavsnitt, och tycker betyget är okej men inte mer (höjdare när det pratas om Beckhams dock!). Jag förväntar mig mer nästa avsnitt, men det tar väl ett tag innan man hittar formen och inte avbryter varandra hela tiden. 

(Gemensamt för både Cecilia Blankens, Johanna Swanberg, Karin Bastin och Jennie Hammar är för övrigt att de alla bor/har bott i Los Angeles, är skitsnygga, har män som jobbar i tv-branschen och dessutom alla är kompisar med varandra. Ganska förutsägbart, men det funkar för mig. Jag är deras perfekta målgrupp!)

Augusti 2013, redo för Midnattsloppet.