Hav och prinsbröllop

Dagar som i går ångrar jag inte en millisekund att vi flyttade till Nynäshamn. För, det är något magiskt med havet. Att ta med sig hela familjen, packa lite fika - och sätta sig i en klippskreva och njuta av livet.

Min familj. Min egna familj. I bland får jag nypa mig i armen av lycka (andra gånger av frustration, men så är ju livet - upp och ner!).

Sen hem, precis lagom till att se kungaparet gå in i kyrkan för att närvara på prinsbröllopet. Jag tvingade såklart hela familjen att titta en stund, "DET HÄR ÄR JU LIVSVIKTIGT!!!" Om jag är rojalist? Absolut! 

Barnen verkade lite konfunderade över alla titlar, men tyckte att klänningarna och kronorna var fina. Jag grät en och annan tår, för det är ju så fint när brudpar visar sådan sann och total lycka! Dannys och Mollys låt under middagen, som de skrivit tillsammans med Sofia, var en av höjdpunkterna. Rihannas "Paraplylåt" på svenska kunde jag däremot varit utan.

Och Sofia då? Jo, hon såg verkligen ut som den prinsessa hon numera är. Jag har faktiskt träffat henne i jobbsammanhang för ett par år sedan. Vi pratade säkert 20 minuter, och hon är precis lika trevlig i verkligheten som alla tidningar skriver. Sen tycker jag såklart det är lite komiskt att hon har varit med i Paradise Hotel. Den säsongen hon var med var den enda säsongen jag har tittat på (en bekant till oss var med), och jag minns att jag tyckte Sofia var lite mesig. Alltså, i den bemärkelsen att hon inte slöt några onda pakter eller ställde till stora scener á la Olinda som var med i samma säsong. Men nu i efterhand är hon nog glad att hon höll låg profil, prinsessan Sofia. Olinda hade däremot haft en ganska tuff väg fram till prinsesstiteln, haha!

Sofias uppenbarelse fick 9 av 10 poäng av mig. Klänningen, håret, smycken, slöjan och smink var som en dröm. Däremot funkar inte den tatuerade solen i nacken för mig... När jag sa det till min mamma fick jag mothugg. Hon, som är tatueringsmotståndare! Vad hände? Men hon menar att "de" (vilka de nu är) tycker det är bra att Sofia inte har tagit bort tatueringen. Det visar ju att hon står för de val hon har gjort och inte försöker vara någon annan än den hon är! Och jo, visst finns det en bra poäng i det.

Det var min ytterst amatörmässiga analys av gårdagens bröllopsyra. (Men dagen lämnade också en klump i magen och ett konstaterande att det är en grym värld vi lever i. Sjuttonåringar ska inte behöva dö, bilbomber ska bara hända på tv, och cancern kunde besparat Magnus Härenstam.)