Som ammande småbarnsmamma kommer i bland en släng av frihetslängtan. Tänk att få åka in till stan utan barnvagn. Bara jag. Kanske med ett gäng tjejkompisar. Inga skötväskor, inga böjor. Well, plötsligt händer det. Utan förvarning var Nelly nästan åtta månader, och i går var dags att lämna henne en helkväll med pappan och syskonen.
Denna kväll var efterlängtad, men jag lämnade ändå huset med en släng av vemodighet. Det betyder att en epok är över! Min sista bebis är inte längre helt och fullt beroende av mig! Märkligt.
Jag susade in till stan med två kompisar i bilen. Vi körde runt på söders höjder, för att sedan parkera bilen i Gamla stan. Gick runt och kände in stämningen efter helgens prinsbröllop, samt spanade in både Stockholms minsta staty och en runsten. Jag hade bokat bord på Pastis nere vid St Göran och Draken, en minirestaurang med känsla av fransk kvarterskrog. Mycket skratt och prat om allt och inget. Sedan hem i Stockholmsnatten, ljus och full av löften om en härlig sommar. Hemma väntade en nöjd och sovande bebis. En dag med det bästa av alla världar med andra ord!
Jag hann till och med sätta upp håret! |
2 kommentarer:
Wihooo vad härligt!!!
Men Nelly 8 månader?! Nu måste du driva med oss?! :P
Alltså, jag vet. Crazy!
Skicka en kommentar