Hemma hos grabbarna

Pang tillbaka till verkligheten med en massa aktiviteter och tider att passa. Jag får lite ångest av att tiden går så fort. Redan september, vilket innebär att min föräldraledighet knapras upp lite i sänder. Samtidigt är det en oändlig lyx att vara ledig så här länge som jag faktiskt är. Alltså, det är fruktansvärt onödigt att börja våndas inför jobbstart redan nu, snacka om att INTE leva i nuet!

Jag blir alltid lite smådeppig när jag kommer hem från en resa, det slår liksom aldrig fel. Varför blir det så? Antar att det enda sättet att bota sjukan är att boka en ny resa, men det blir så dyrt i längden...