Halloweenfest extra allt

Är det Halloween så är det! Vi har bakat, pysslat och pyntat i flera veckor inför Sebbes kalas - och i dag var det alltså äntligen dags.

Tolv barn, ett gäng pumpor och ett och annat spöke senare är vi redo att däcka i soffan. Ett stort tack till min syster i USA som fixade en del nödvändigheter till oss från USA, bland annat Jell-o som blev väldigt uppskattat av kalasbarnen (och såklart min bror som levererade dem till oss hela vägen från Amerikat). Lisa undrade hur hennes läsare känner inför Halloween, så här svarade jag:

Jag är uppvuxen med Halloween sedan barnsben (mycket amerikanska influenser med vänner och släkt) och har med mig kärleken till högtiden sedan dess. Däremot gillar jag verkligen inte hur många svenska kids ser det som en ”hit med godiset”-högtid. För ett par år sedan kom ett gäng preteens utan antydning till utklädning och slängde fram en hink för att hiva in lite socker. (Det gänget fick för övrigt ”fulgodiset” jag hade här hemma…) Nej, ska det vara så ska det vara. Kanske ett gäng ritade teckningar, men framför allt lite ansträngning vad gäller klädseln!

Vad gäller Alla Helgona tycker jag att det är en mäktig känsla att se kyrkogårdarna fulla med flämtande ljus som en påminnelse om de som har gått före.

Jag önskar er en riktigt fin Allahelgonahelg, men också en "Happy Halloween". Vem har sagt att det ena behöver utesluta det andra!?

Resfredag: Häringe Slott

I våras firade vi Tobias födelsedag på Häringe Slott tillsammans med minstingen i familjen. På slottet finns skelett, rykten om spöken och riddarrustningar - med andra ord allt som behövs för en lyckad Halloween!

Nu såg jag själv inte ett enda spöke, men en kille i personalstyrkan jag pratade med menade uppriktigt att ett spöke brukade sätta krokben på honom...

Här kan du se fler bilder och läsa mer om vår weekend på slottet:

Slottsweekend på Häringe Slott

Att gå tillbaka tre år i tiden

Jag håller på att kika igenom en massa gamla kort för att en gång för alla framkalla bilder till Julias och Nellys album. Sebastian har två stycken, scrappade i bästa pysselanda, med massor av text och fina foton. Det märktes att jag bara hade ett barn och mycket tid om dagarna... Mina fotomappar är, tro det eller ej, prydligt organiserade efter år och månad. I oktober för tre år sedan såg mitt liv ut ungefär så här:

Badminton! Åh, jag saknar verkligen kvällarna i badmintonhallen. Just nu är det riktigt risigt på träningsfronten överlag. Men, det finns storslagna planer inför framtiden, håll ut!

Kändismingel! I början av min "bloggkarriär" blev jag eld och lågor när jag fick blogginbjudningar till lyxiga event där man träffade KÄNDISAR - här min namne Annika Duckmark. (Och ja, det står en lättklädd tjej i bakgrunden, vilket i sig är märkligt. Här var vi på något slags jubileum för en underklädesaffär där någon kom på den briljanta idén att ha livs levande underklädesmodeller så att man kunde se hur kläderna såg ut på en riktig kvinnokropp.) Numera håller jag mig mest till resemingel.

Brunchbjudningar! Huset vi hyrde i Stuvsta var som byggt för bjudningar av olika slag. Jag älskar att äta brunch, gärna i sällskap av goda vänner.

Utelek! Att ha en stor altan och trädgård var fantastiskt. Det var bara öppna dörren och låta barnen springa ut på baksidan och röja loss. Vilka miniknattar, tänk att de har varit så små.

Höstlov!

Vi har kickat igång höstlovet på bästa sätt med övernattningar på alla möjliga håll för barnen. Tobias jobbar på som vanligt, trots att han är sin egen chef blev han inte beviljad ledigt... Nope, vi sparar alla semesterdagar till efter jul istället - och då blir det semester med besked!

Det här lovet blir det kompisgäng och pyssel. Lagom på alla sätt och vis. 

Henrik Schyffert startar ny trend?

Jag läste precis en artikel om att Henrik Schyffert har fimpat sin smartphone till förmån för en alldeles vanlig mobiltelefon. Det vill säga en telefon som kan ringa och skicka sms, inget mer! Att ständigt vara uppkopplad är inte normalt, trots att det är så de flesta av oss lever. Jag tror definitivt att det här är början på en trend - en nerkopplad sådan. Personligen är jag inte riktigt redo. Inte än.

Med telefonen som ständig följeslagare.

Resfredag: En lista om att resa

När jag var liten gjorde jag alltid narr av mamma för alla hennes listor. Det skulle skrivas listor för allting, gärna i flera veckor innan den listrelaterade händelsen var planerad. Well, äpplet faller inte långt... Nu för tiden är det jag som sitter med mina listor. Den roligaste jag har skrivit på länge? Den här:

En lista om att resa.

Lika som bär?

Samma tröja, samma look, samma ålder. Lillasyster till vänster och storebror till höger. Ett år är en ljuvlig ålder!

Sebbe är sju!

Tro det eller ej, men nu har vi en sjuåring i huset! I dag har vi firat stort med tacos och prinsesstårta efter beställning från födelsedagsbarnet själv. Bland presenterna fanns Pokemonkort, en massa lego, pengar och en riktig armbandsklocka. Vilken lyx! Vi får se om vi upprepar traditionen att ta oss till Heron City till helgen, alternativt blir det bowling här i Nynäs.

Tänk att det var sju år sedan jag låg där på SöS och undrade om den där lille pojken någonsin skulle komma ut. Men det gjorde han ju till slut - och tur var det. Oj som jag älskar honom!

Resfredag: Varbergs stadshotell & Asia Spa

Foto: Karin Enge Vivar

Jag gillar traditioner, särskilt om de involverar mina systrar. De senaste åren har vi regelbundet försökt komma iväg på spa - i den mån det är möjligt mellan graviditeter, amning och utlandsvistelser.

Det är sällan vi åker tillbaka till samma ställe, men när Mimmi fyllde 40 i somras ville hon återupprepa succén i Varberg där vi var för drygt 10 år sedan. Den perioden bodde jag i Varberg och njöt i fulla drag av livet på alla plan. Varberg är en fantastisk stad på alla sätt, dit kan jag faktiskt till och med tänka mig att flytta.

Här kan ni läsa mer om sommarens spa-upplevelse:

Varberg stadshotell & Asia Spa

Pisa och Lutande Tornet

Vips så var vi hemma i Sverige efter en fin vecka i Italien. I går checkade vi ut från vår lägenhet på Riva del Sole och körde våra femton mil mot Pisa, där vi sov på ett Bed & Breakfast sista natten. (Eller sov förresten, med tanke på att vi steg upp typ 04:15 för att hinna med flyget blev det inte så många timmars sömn.) 

Det lutande tornet var mäktigt i verkligheten, men det blir nästan lite skrattretande med detta myller av turister som ska fota. Fast ja, jag är ju själv en av dem. Tydligen är tornet den största sevärdheten i Europa för amerikanska turister. 

Det gick för övrigt jättebra att lämna tillbaka hyrbilen i ottan, trots att jag fick köra i en och annan bussfil för att komma rätt. Jag är stolt över mig själv! Vi kom hem till ett strålande vackert Nynäshamn i höstskrud, där vårt finbesök från Göteborg väntade. Italientemat fortsätter här, idag lagade Tobias färsk pasta (Paolo Roberto räddade oss igen!) till lunch. Själv ställde jag mig i duschen en lång stund, det gör jag gärna efter många och långa timmar på resande fot. 

Nu får resväskorna vila ett tag... eller!!?

Sol och strand

Mimmi och jag kom precis tillbaka från en strandpromenad med en gnistrande stjärnhimmel. Havet här är så mäktigt, med stora vågor som slår in mot stranden. Det börjar kännas lite ödsligt här, på söndag slår hela stället igen för den här säsongen.

Vi fick riktigt fint strandväder vår sista dag på Riva Del Sole. Imorgon checkar vi ut efter frukost och kör mot Pisa. Vi hade först tänkt stanna hela veckan ut för att  göra en nattkörning härifrån - flyget från Pisa går redan kl 7 på lördag morgon.  Jag är glad att mamma insisterade och erbjöd sig att betala en hotellnatt i Pisa. Skönt att slippa stiga upp mitt i natten för att ge sig ut på vägarna.

Jag är så glad att vi åkte hit, vilken bonus att få sol och uppleva Toskana med så fint resesällskap. Jag är verkligen lyckligt lottad!  

Volterra

Efter tips från flera håll (bland annat Livet från den ljusa sidan- Lisa) bestämde vi oss idag för att köra till Volterra. En sträcka på ca 8 mil, men som på slingrande vägar tog mellan 1,5-2 timmar att köra. Snacka om att mina körskills sätts på prov! 

Volterra ligger beläget högst upp på ett berg, omgiven av en ringmur. De som kan sin Twilight vet att vampyrsläkten i bokserien kommer härifrån. 

Det fanns häftiga detaljer överallt...

... jag skulle kunnat fota i flera timmar!

Båda småtjejerna har skött sig jättefint på resan, men måste ge en extra eloge till Nelly som snällt hänger med på alla bilturer trots att hon egentligen verkligen inte gillar att sitta fastspänd.

Mamma, som är väldigt historieintresserad, ville gärna gå på Etruscan Museum. Vi betalade 32 euro för alla fem (3 vuxna och 2 barn) och fick då ett 2-dagars pass till fler museum i staden. 

Utsikten från museumets tak gör sig inte på mobilfoto, men var slående.

Vi passade också på att äta den godaste måltiden hittills, på en restaurang på huvudgatan. Vi åt bröd, pizza, pasta och charkuterier så att magarna stod av sig själva. Löjligt gott.

Innan vi körde hemåt köpte vi Toscanatvål och alabasterägg, kul att ha något fint med sig hem.

Bilvägen tillbaka till Riva del Sole slingrade sig fram genom böljande fält, väggar av grönska och fält med olivträd. Här är så fantastiskt vackert!

En tisdag i Toscana

Igår somnade jag med barnen vid 21 och sov till kl 8. Precis så ska en semester vara!

Idag har det varit lite sämre väder här, men vi har hängt vid stranden ändå. Nelly har ätit sin beskärda del av sand, och Julia har byggt sandslott med Mimmi. Framåt eftermiddagen gick vi för andra gången till simhallen/spa-anläggningen som tillhör området. (Simmössa är obligatorisk!) Båda mina tjejer är riktiga badankor och skulle nog helst bada hela dagarna. Hm, precis tvärtemot mig.

Nu har vi knaprat på de sista resterna av gårdagens biscotti (de som skulle följa med hem, yeah right...) och planerar morgondagens utflykter. Det blir en bilfärd inåt landet. Tänk att jag faktiskt kör omkring på vägarna här. Det trodde jag aldrig skulle hända!

Orbetello och Porto Santo Stefano

Nu när jag är varm i kläderna kan jag lika gärna fortsätta köra här nere. Jag har lyckats med konststycket att övertyga både mig och mamma att jag är en bra bilförare! Idag tog vi bilen söderut, med sikte på Porto Santo Stefano - en sträcka som tog ca 1 timme. Min storasyster Mimmi är en klippa med barnen!

Mimmis italienska kompis hade tipsat om den lilla byn Orbetello, så där stannade vi och tog en glass. Hjälpes vad god!

På vägen mot Porto Santo Stefano ville jag stanna typ 1000 gånger för att fota, men då hade vi nog aldrig kommit fram.

Den ursprungliga planen var att ta färjan över till Isola del Giglio, men vi lyckades inte tajma någon båt som passade.

Det blev bra ändå, vi strosade runt i stan istället. Mamma köpte en hel kasse lokalt odlad frukt för 4 euro. 

Med den här utsikten avnjöt vi den godaste lunchen jag har ätit på länge. Vi gick loss i det lokala bageriet/charkuterit och köpte foccacia, goda ostar, skinka, oliver och salami. Vi avslutade som sig bör med en biscotti. (Som för övrigt var så god att vi genast gick tillbaka och köpte hem en hel påse.)

Mätta och belåtna kunde vi sedan rulla hemåt igen... 

...omgivna av ett sådant här landskap.